I en serie inslag belyser Sveriges Radio P1 hur barn i glesbygd nu kommer att missgynnas i sin kulturella utbildning och utveckling.
Det har nämligen varit vanligt att barn som bor på landet och har långt till skolan får gå ifrån den vanliga undervisningen i upp till en halvtimme i veckan, om rektor bedömer att de kan klara av detta – under den tiden har de t.ex. haft möjlighet att lära sig spela ett instrument eller att spela och sjunga i grupp.
Nu slog Skolinspektionen till efter att ett barn i Gislaved visat sig halka efter lite i den ordinarie undervisningen och vill förbjuda hela verksamheten på skoltid. Det betyder att glesbygdsbarn kommer att mista en viktig källa till glädje och utveckling, eftersom de inte kan ta sig till skolorten på kvällarna. Musiklärare i Kulturskolan protesterar och kallar utvecklingen tragisk: det handlar om 25 000 barn som blir offer för onödig byråkrati. Dessutom riskerar kommuner som låter musikundervisningen ta lite av den allmänna skoltiden böter – något som säkert känns skrämmande i dessa besparingstider.
Hur löjligt får byråkratiskt paragrafrytteri bli egentligen? Eller menar man rentav att det räcker med fördumningskulturen på TV för arbetarklassens barn?