Inom det fackliga verksamheten har vi en agenda som fackledningen bedriver i skuggan av den ”fackliga rörelse” och som man kan anse helt och hållet motarbetar medlemmarna. Anställda inom IF Metall, då menar jag från administratörer till ombudsmän, lär sig på föreläsningar hur de ska tackla ”rättshaveristiska” individer och det man syftar på är framförallt medlemmar/förtroendevalda.
Föreläsningarna hålls i regi utav konsulter som är inskolade i ämnet, och en sådan konsult kan exempelvis kan vara en professor i psykologi. Man går i princip igenom om hur man ska bemöta och hantera situationer där IF Metall:s medlemmar (arbetare) ifrågasätter fackets organisation. Det ironiska är att man försöker få det till att förtroendevalda som kan lag & rätt är ”paragrafryttare” och stämplar dem som rättshaverister när de ifrågasätter ombudsmännens auktoritära roll om hur det fackliga arbetet drivs eller när det gäller särskilda pågående rättsfall där individer är inblandade, så att dessa ifrågasättande individer alltså stämplas som rättshaverister. Med andra ord kan man säga att det bland dessa så kallade rättshaverister finns revolutionära arbetare som blir motarbetade av fackförbundet IF Metall. IF Metall har gått från att vara en kamporganisation som ska föra sina medlemmars talan till en organisation som endast vill undvika konflikter, som har ekonomiska intressen, och är en plats att göra karriär i samt ett ombudsmännens ”självhärskardöme”. Medlemmar och förtroendevalda ska förminskas och motarbetas genom härskartekniker där deras beteende och agerande ifrågasätts.
Exempel på vad som lärs ut är: ”Förbjud inte starka känslor, men säg såhär … nu ska du inte bli arg, ta inte illa upp, släpp det där och gör något roligt istället, så där får du inte känna, nu har du alldeles fel, vi kan anmäla dig också, jag ska skicka dig lagtexten som visar att du har fel”.
Annat man går igenom är olika rättsfall där personer har fällt kommun och landsting med lagen på sin sida – fall där man t.ex. hänvisat till arbetsmiljölagen samt ifrågasatt kommunens eller statens agerande. Det klassas som ett ”rättshaveristiskt beteende” enligt föreläsaren och betyder att man överhuvudtaget inte fokuserar på ifall ombudsmannen har lagen på sin sida eller har drivit pågående ärenden på rätt sätt, utan det man vill ha sagt är att vi ska tackla undan individer som går emot oss utan att ta hänsyn till något annat.
Kort sagt, det som lärs ut är ”maffiametoder”, där man vill bibehålla hierarkin inom facket samt beskydda enstaka individers personliga intressen. Facket har blivit en urholkad organisation som gång på gång visar att de bedriver en helt annan agenda än medlemspolitik.
Sahand Fayzi
