Jag har funderat mycket på det som sägs om fri vilja och fritt val som borgarstaten propagerar och bygger sitt samhälle på. Det är ju bara att konstatera att det borgerliga politiska uppbyggandet bombarderar mig med propaganda till förmån för kapitalism, snabba pengar och ojämlikhet.Det odlar medvetandets förfall från min första modersmjölk.
Det förvandlar människor till hjälplösa, rädda, onyanserade varelser som ändå tror sig kunna allting bättre än jag. Tror sig ha fritt val av egen vilja. Det främjar kapitalistisk kannibalism efter principen ”din död är mitt liv” – eller snyggare sagt efter principen ”min lön är bättre än din, individuell och differentierad”, trots att vi gör samma jobb och jobbar samma tid.
Med kapitalistisk propaganda om entreprenörskap, att de duktiga lyckas, att med hårt arbete når jag goda resultat, hålls kommunisterna på sin plats och de flesta människor, som individer, hoppas på att vinna på lotto och på chefernas välgörenhet om de har tur.
Tänk dig jag och många generationer före mig redan från ung ålder och med början för 200-300 år sedan hade fått lära oss att socialismen är överlägsen kapitalismen. Att skolan hade lärt mig att fred och broderskap var min och hela samhällets främsta uppgift.Att alla filmer, dokumentärer, nyheter, spelprogram på TV, och alla diskussioner där men också hemma och bland vänner och grannar skulle ha handlat om ekonomisk jämlikhet, solidaritet, social rättvisa.
Att försvaret av folkets och arbetarnas rättigheter skulle vara den främsta uppgiften bland personalen i säkerhets- och försvarsmakten, i rättsväsendet, i alla statliga myndigheter och på annat håll.
Dessutom skulle jag på många andra ställen ha lärt mig om jämställdhet, att det är omoraliskt att sträva efter rikedom och utöva korruption, att vara egoistisk.
Jag skulle ha lärt mig om behovet av att avskaffa privat egendom och spekulation.
Ofta skulle jag tänka på brödraskap och förståelse för andra folk, på befrielse från Nato och EU, jag skulle fundera över jämlika förhållanden med alla andra folk och nationer.
Staten skulle uppfostra mig mot rasism och främlingsfientlighet och den skulle fördöma fascistiska och nazistiska organisationer.
På TV, i skolan, på kommunen skulle specialprogram och utbildning handla om demokrati och deltagande i produktionen och på arbetsplatserna.Fackföreningarna med sina egna projekt, aktioner och handlingar skulle introducera mig i arbetslivet och i produktionen. De skulle ha uppmuntrat mitt deltagande i besluten.
Samtidigt hade oändligt många program och arrangemang med konst, litteratur, musik, arbetarklassens historia och mycket mer producerats. Jag hade lärt mig om miljön och miljövård. Jag skulle vara van att alla får ha ett meningsfullt arbete efter förmåga, kostnadsfri skola och vård, billig hyra, gratis semester och fritid för vila, bildning, sport, rekreation.
Om allt detta hade hänt, då hade det känts naturligt att jag i vuxen ålder skulle att stöda dem som har introducerat och integrerat mig i ett sånt samhälle. Jag skulle stötta och försvara min egen värld.
Hade jag trots denna allsidiga information och ett sådant förverkligande röstat på och stödpartier som förespråkar kapitalism? Hade jag varit redo att fortsätta stöda dessa partier eftersom jag är fri och jag tror på fri vilja och val?Den sannolikheten är nog väldigt liten…
Istället står jag här idag och försöker få människor att lära sig något positivt om socialismen i en värld som målar upp den som fasansfullt negativ! Det är den vardagliga konflikten mellan den värld som jag lever i och den värld som jag skulle vilja leva i, och den trycker ner mig!
Men min värld, den som jag vill leva i, den som växer inom mig av fri vilja och fritt val. och alla andras drömmar och kamp för ett annat och bättre samhälle, det som kommunisterna förespråkar,det kan ingen ta ifrån mig.
Anton Makarenko
