En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Vitrysslands folk måste välja sin egen väg

Den 19 augusti tillkännagav Europarådets ordförande Charles Michel nya sanktioner mot Vitryssland och förklarade att man ställde sig solidarisk med demonstranterna i Vitryssland. På samma presskonferens menade han att konflikten inte skulle vara geopolitisk, utan att det först och främst skulle vara ”en nationell kris” och att det handlar om ”folkets rätt att fritt välja sina ledare”.

Men hur kan krisen vara enbart ”nationell”, när land efter land infört och hotar införa sanktioner mot Vitryssland? När militariseringen av både Polen och Litauen stegrats ytterligare? När Ryssland gjort klart att man inte accepterar andra länders inblandning?

Hur kan det handla om ”folkets rätt att fritt välja sina ledare” när samma rätt nekas människor i land efter land inom EU? När kommunistiska partier förbjuds att delta i val?

De politiska ledarnas hyckleri känner inga gränser: konflikten är varken en ”nationell kris” och handlar inte om ”folkets rätt”, utan om just geopolitik. Närmare bestämt, så handlar konflikten om det imperialistiska systemets skarpare motsättningar och hur de västeuropeiska och US-amerikanska monopolen söker nya avsättningsmarknader, nya destinationer för sitt kapital, nya transportrutter och nya råvaror, samtidigt som de försöker försvaga sina konkurrenter.

Dessa motsättningar ledde till konflikten i Ukraina. Det har lett till brutala och långdragna krig i Syrien, Irak, Libyen och Afghanistan och leder nu till att det vitryska folket kläms i de mellan-imperialistiska motsättningarna.

Vitryssland, vars öde de senaste decennierna varit förbundet med de ryska monopolens och den ryska kapitalismens intressen, slits nu mellan de imperialistiska blocken i en värld där kapitalismens marginaler blir mindre och konflikterna därför skarpare.

Det är viktigt att vi anstränger oss att se igenom den ideologiska dimridå som kapitalismens alla politiska representanter anstränger sig för att lägga ut och att vi pekar ut de verkliga orsakerna till krisen: de imperialistiska motsättningarna.

Ord är viktiga, menade Vänsterpartiets representant i riksdagens EU-nämnd när hon kritiserade Stefan Löfven för att han inte kallat den vitryska presidentens regering för diktatur. Vänsterpartiets hållning är symptomatisk för ett borgerligt vänsterparti, vars främsta syfte och funktion är att dölja sakernas verkliga tillstånd. När motsättningarna mellan de imperialistiska blocken skärps vill de få oss att tro att det handlar om demokrati eller diktatur.

Men ord är viktiga. Det visar sig inte minst i hur både media och politiker konsekvent slutat kalla Vitryssland för just Vitryssland och istället väljer att kalla landet Belarus. Öppet deklarerar de att man vill tona ner landets kopplingar till Ryssland och skifta fokus västerut. I det svenska folkets sinne ska kopplingen mellan Vitryssland och Ryssland brytas ner för att man lättare ska kunna rättfärdiga de angrepp man nu riktar mot landet.

Den propaganda som nu riktas till det arbetande folket i vårt eget land speglar det svenska kapitalets intressen: man döljer konfliktens verkliga orsaker och anstränger sig för att upprätthålla dimridån.

Vi riktar hård kritik mot de västliga angreppen mot Vitryssland. Betyder det att vi stödjer Lukashenko? Att vi som vissa vulgariserar begreppet ”anti-imperialism” och tillskriver Lukashenko eller till och med Ryssland det? Naturligtvis inte.

Den nuvarande konflikten är en mellan-imperialistisk konflikt och en del av den nyuppdelning av världen mellan de imperialistiska blocken. Vår kritik av de västliga angreppen speglar inte ett stöd för Ryssland eller Lukashenko, utan ett motstånd mot båda sidor, för arbetarklassens självständiga politik.

Den viktigaste uppgiften för varje kommunistiskt parti i varje land är att gå främst i utvecklandet av det arbetande folkets egen politik, skoningslöst inriktad på det arbetande folkets befrielse och maktövertagande i varje land. Den rollen kräver fullständig politisk självständighet från den nationella bourgeoisien och ett kommunistiskt parti som agerar svans åt den nationella bourgeoisien och därigenom i förlängningen större imperialistiska block, kan inte också agera i arbetarklassens intresse och kan inte leda kampen för det arbetande folkets befrielse.

När kampen om världens nyuppdelning skärps måste kommunisterna anstränga sig ännu hårdare för att visa själva systemets natur och göra allt för att visa sakernas verkliga tillstånd.

Mellan två imperialistiska block vägrar vi välja det minst onda, det svagare eller det som på ett eller annat sätt lyckas framställa sig som mer positivt. Anti-imperialism är inte att navigera på kapitalisternas planhalva, utan är anti-kapitalism.

Kapitalismen erbjuder det vitryska folket, likaväl som hela världens folk, återvändsgränder. Kapitalism på det ena eller andra sättet innebär fortsatt utsugning, fortsatta konflikter och fortsatt kamp.

Det vitryska folket har inga andra att lita på än sina egna krafter och på de kommunister som ställer sig främst i kampen mot kapitalismen, såväl den västaeuropeiska som den ryska. Det måste vara upp till det vitryska folket att välja sin egen väg, att kämpa för uppfyllandet av alla sociala behov och en säker framtid; en socialistisk framtid.

Sveriges Kommunistiska Parti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.