Spanien har en gräns mot Afrika i den lilla enklaven Ceuta på Nordafrikas kust. De senaste dagarna har tusentals människor, många av dem barn och tonåringar simmat eller vadat över från Marocko till Spanien, i hopp om att finna en väg in i Europa. Och återigen kan vi bevittna kapitalismens vidriga spel med människoliv.
Marocko är hårt drabbat av pandemin och fattigdomen griper om sig, människor som förut jobbade inom turistnäringen och relaterade branscher har gått arbetslösa och utan löner i ett år. I desperation söker de efter möjligheter att överleva och försörja sig, något som lett till försöken att ta sig in i Spanien.
De dramatiska bilderna av en polis som räddade en baby från att drunkna har cirkulerat i media, men det är bara en humanitär glimt i ett utbrett elände. Andra människor drivs tillbaka helt illegalt, utan någon som helst process, och många av dessa är minderåriga. De har rätt till beskydd, men det tar militär och polis lätt på. Barn har satts i läger eller fått sova på gatorna.
Bakom flyktingströmmen finns också ett hänsynslöst politiskt spel där vanliga människor bara är billiga insatser – Marocko släppte iväg flyktingarna och ”lutade sig tillbaka” som en minister uttryckte det, för att straffa Spanien som givit den västsahariska motståndsrörelsen Polisarios ledare vård mot covid-19 i landet. Nu ska denna gerillaledare kallas till förhör i Spanien och omedelbart skärper Marocko kontrollen av gränserna – hyckleriet är det enda som har fri passage överallt.
