PARTIET Den 20 juli arrangerade Sveriges Kommunistiska Parti tillsammans med sympatisörer och systerpartier en manifestation till stöd för Kuba. På den talade Andreas Sörensen, ordförande för partiet. Riktpunkt publicerar nu hela hans tal. Läs även partiets eget uttalande.
Vi står här idag av en enkel anledning: solidariteten med Kuba. Den är pressande. Den är nödvändig. Den är självklar.
Som inget annat land har Kuba i över 60 representerat ett alternativ till det barbari vi varje dag lever i och ser runt omkring oss. På Kuba har solidariteten härskat, medan profitens kalla makt successivt trängt in överallt annars. Det måste vi försvara.
Som inget annat land har Kuba i över 60 år bidragit till att göra världen mänskligare och bättre. Landet skickade soldater till Angola för att med vapen i hand bekämpa apartheid-statens offensiv och de kubanska läkarna, som åkt jorden runt för att hjälpa världens fattiga, har gjort en insats som inte går att sammanfatta med ord. Det måste vi försvara.
Som inget annat land har Kuba i över 60 år försvarat sina landvinningar och trots en fientlig omvärld som tvingat till eftergifter har landet kunnat bibehålla många av de framsteg man gjort.
För att de vågat göra det har de mötts av hat från hela den kapitalistiska världen. Den amerikanska blockaden mot landet har kostat hundratals miljarder och den har saboterat den kubanska ekonomin på ett ofattbart sätt. Trots det, så har det lilla Kuba en lägre spädbarnsdödlighet och en högre medellivslängd än det rika och mäktiga USA.
Det säger en hel del. Inte bara om det kubanska folkets principfasthet. Utan också om socialismens möjligheter. Tanken svindlar: vad vore möjligt med en annan värld? Med en socialistisk värld?
Vad det lilla Kuba har gjort är stort, större än vad många kan föreställa sig. Det är en inspiration för hela världens fattiga befolkning, som längtar efter ett bättre liv.
Vägledning till handling
Egentligen är det för blygsamt att kalla det kubanska exemplet för enbart en inspiration: det är också en vägledning till handling. Kubanerna har visat att det är möjligt att ta sig ur förtrycket och förnedringen; de har visat att allt hemskt inte behöver fortsätta; de har visat att man kan staka ut sin egen väg och följa den, oavsett vad de mäktiga säger.
Därför försvarar vi Kuba och kommer alltid att försvara Kuba. Och om Kuba en dag skulle försvinna, så skulle vi fortsätta att försvara den kubanska idén – om hela mänsklighetens frihet!
Vänner och kamrater,
När vi står här idag så står vi inför en mörk verklighet. Hotet om krig tränger sig på överallt ifrån och de ekonomiska kriserna blir djupare och slår allt hårdare mot arbetande människor över hela jorden. De tar strejkrätten och anställningstryggheten ifrån oss; de gör oss fattigare och tar inte bara våra pengar utan också våra tankar. De arbetar hårt för att människans värld ska bli mindre. Mot det – och mot så mycket annat – måste vi kämpa.
Vi kan inte samla några massor. Vi är få som står här på torget idag. Vi är alltför få som är villiga att öppet visa den solidaritet med Kuba som behövs och vi är idag definitivt för få för att vända upp och ner på världen. Men vi är övertygade.
Vi är övertygade om att världen behöver förändras. Vi är övertygade om att det är omöjligt att fortsätta leva såhär. Vi är övertygade om att den enda vägen framåt är genom kampen.
”Jag påbörjade revolutionen med 82 man. Om jag hade varit tvungen att göra det igen, så skulle jag göra det med 10 eller 15 man och med en absolut övertygelse. Det spelar ingen roll hur liten man är om man har en övertygelse och en handlingsplan”.
Så pratade Fidel 1959, när revolutionens seger var ett faktum. Så måste vi också prata idag. Fidels ord måste bli våra.
Det lilla Kuba är så stort. Det lilla partiet och den lilla rörelsen kan vara så stora. Vår storlek består inte bara i hur många som ställer sig på vår sida eller hur många som kommer till våra manifestationer. Vår storlek består också av våra idéer. Av vår kamp. Av vår vilja.
Med vår övertygelse och vår kamp blir vi stora som berg och fastän vi är små är vi stora
Socialism eller barbari
Vänner och kamrater,
Den väg vi har framför oss är ingen enkel väg. Världen blir mer komplicerad för var dag som går och för att kunna navigera i den måste vi förstå vår uppgift. Den består av ingenting mindre än socialismen, än arbetarmakten. Än revolutionen.
Vi vet att valet står mellan socialism eller barbari. Ingenting kunde vara tydligare för oss. Det ställer höga krav på oss. Det är ett tungt ansvar som vilar på våra axlar. Det tyngsta ansvaret: ansvaret för framtiden.
”Varje revolutionärs plikt är att göra revolution.” Fidels ord från 1962 har en lika vacker och självklar klang idag, nästan 60 år efter att han yttrade dem. Vår plikt är att bära dem vidare. Inte för sakens egen skull eller för att det var Fidel som gav orden vingar, utan för den grundläggande sanning de uttrycker: vårt mål är revolutionen och vår verksamhet måste vara inriktad mot det målet.
Om vi är revolutionärer, måste vår verksamhet vara inriktad på revolutionen. Om vi ska leva upp till det kubanska exemplet, så måste vi målmedvetet arbeta för revolutionen, vare sig vi är 10, 15 eller 82 som gör det.
Om vi ska nå socialismen måste vi gripa in i kampen på arbetsplatserna, kampen på universiteten, kampen i skolorna, kampen i bostadsområdena; vi måste rikta om det arbetande folket mot revolutionen och socialismen. Vi måste studera och utrusta oss med de skarpaste analyserna, våga inta positionen främst i ledet och agera som revolutionärer, såsom kubanerna visat oss.
Det är det bästa sättet att hedra alla de som före oss kämpat och som efter oss kommer att fortsätta kämpa. Det är i slutändan också den bästa solidariteten vi kan ge det kämpande kubanska folket.
Länge leve det kubanska folkets kamp!
Länge leve socialismen!
Venceremos!
