KULTUR Lördagen 25 september gick Patricio Manns bort. Han var en ikon för folklig kultur, författare till litterära och musikaliska underverk som berättar om landets historia och dagliga liv. Han arbetade också som journalist och var en framstående medlem i Chiles Kommunistiska Parti. Patricio Manns blev 84 år och gick bort efter längre tids svår sjukdom.
Han var författare, kompositör, sångare och gitarrist, en artist som var och alltid kommer att vara mycket mer än allt detta. Han var med om att stifta ”Den Patriotiska Fronten Manuel Rodriguez” (FPMR) som stod bakom attentatet mot Pinochet september 1986. Han uppfattas som en chilensk revolutionär inom konst och politik, en motståndare till Pinochets tyranni och kritiker av den oändlig långa övergången till demokrati.
Chile är skyldig honom minst en av de största utmärkelserna: den nationella litteratur- eller musikpriset. Han har gjort sig mer än förtjänt av att få en utmärkelse, han är erkänd över hela världen för sina verk, och högt skattad av den generation som levde genom tusen dagar av ”Unidad Popular”– Salvador Allendes regering.
Tillsammans med Silvia Urbina levde han ett omtumlande bohemiskt, men kreativt, ungdomsliv, med stort engagemang i kampen för social rättvisa. Han blev ett riktmärke för den nya chilenska sången, tillsammans med Violeta Parra och Víctor Jara, med sina oförglömliga musikaliska verk som ”Arriba en la cordillera”(Högt uppe i Anderna)och ”El cautivo de Til Til”(Fången i Til Til, som handlar om den chilenske hjälten Manuel Rodriguez, slogs mot spanjorerna och tillfångatogs i området Til Til).
Manns ägnade sig också åt journalistik och arbetade i tidningen La Patria i Concepción, på flera radiostationer och samarbetade med olika folkliga medier i hela sitt liv.
Patricio Manns genomförde många projekt tillsammans med Victor Jara, Inti Illimani, familjen Parra, och många fler. Han var en trogen skapare av och representant för den chilenska nya sången. Han stödde alla kulturella initiativ under Salvador Allendes regering, han fortsatte sitt arbete och sin kamp mot diktaturen i exil och var alltid kopplad till den kulturella, sociala och folkliga kampen.
Hur många gånger gav han inte sin konst till oss, ensam eller i sällskap, där på scenen som vi satte upp för politiska kampanjer, på trappan till kommunbyggnaden framför Chillanejatorget. Men det var inte bara i vårt område, det var överallt, i hela Chile, med obegränsad generositet. Det var en oförglömlig tid för det chilenska folket.
Sedan kom det brutala folkmordet som den politiska och ekonomiska högerns olika organisationer släppte loss med stöd av fega och opatriotiska väpnade styrkor som inte tvekade att skjuta på ett försvarslöst folk.
Därefter följde den långa exilen under många år, en tid under vilken Patricio inte slutade sjunga och skapa. Tvärtom fortsatte han att öppet ge sitt stöd till det chilenska folkets rättfärdiga antifascistiska kamp, och han blev talesman för Manuel Rodríguez Patriotiska Front (FPMR).
Slutligen återkom han till det sårade hemlandet för att fortsätta kämpa och sjunga.
Chilensk kultur har förlorat ytterligare en mästare och vi tar avsked av vår ”Patos” med särskild smärta eftersom han inte hann att bli erkänd i livet på ett sätt som han borde ha varit.
Patricio Manns har lämnat oss, men han är och kommer alltid vara med oss i kampen: ”uppe, långt uppe i Anderna” som det heter i hans sång.
Av José Luis Córdova, från tidningen El Siglo
Tolkning och översättning: Winnie Svendsen
