UTRIKES I början av september varje år i Thessaloniki, Greklands andra stad – lika stor som Stockholm – anordnas en internationell mässa. Varje år av gammal tradition väljer regeringscheferna att redovisa sitt verk just vid uppstarten av mässan. Under alla år jag kommer ihåg är det alltid framgångsrikt och de berättar också om regeringens framtida planer.
I år råkade jag finnas i Thessaloniki, min gamla stad, och beslutet att vara med på torgmötet och följa med demonstrationståget som protesterade mot regeringens kapitalistiska politik tog inte många sekunder att fatta. Mötet var organiserat av PAME, dvs. den fackliga front som byggts upp av KKE, men där inte endast kommunister deltar. KKE har majoritet i ungefär 30% av Greklands fackförbund trots att partiet får ca 5,5% i de allmänna valen till parlamentet.
Vi parkerade bilen 8 km bort från samlingsstället eftersom polisen hade spärrat av hela centrum med en radie på 6,5 km. Tunnelbana finns inte än, den har man hållit på att bygga i 24 år. Vi kom äntligen till mötet och till min förvåning såg jag bland tusentals samlade KKE:are också partiets generalsekreterare Dimitrios Koutsoumbas. Så han hade åkt 50 mil för att vara med!
Jag gick runt och kollade på vad det stod på banderollerna. Det var bönder, egenföretagare, studenter, gymnasieelever, massor med fackliga grundorganisationer från metall, turistbranschen, läkare, sjuksköterskor, freds- och kvinnoorganisationer osv. som hade skrivit sina krav. Det stod olika saker. Från bättre vård till bättre löner. Från Grekland ut ur NATO till bättre pensioner. Från bättre priser för jordbruksprodukter till producenterna till Grekland ut ur EU.
Jag gick bakom fredskommitténs banderoll där det stod en bekant från gamla tider och väntade på talarna i förhoppning om att få att lyssna på Koutsoumbas. Men de förklarade för mig att det är fackföreningarnas möte, inget partipolitiskt möte. Koutsoumbas och KKE visar med sin närvaro helt enkelt solidaritet med arbetarnas och de andra utsugna skiktens kamp.
Det hade jag faktiskt inte tänkt på!
Fyra talare hälsade mötet. En från handels, en från bondeförbundet, en metallarbetare som fick sparken trots att han var skyddsombud bara för att han krävde skyddsåtgärder för sina kamrater, och en kvinnlig läkare. Deras argument, fördömande av arbetsgivarna och den nuvarande men också förra regeringens politik imponerade på mig. Sakligt och aggressivt, man kritiserar inte personer men politiken de genomför.
Koutsoumbas lyssnade på talarna och han hann också med ett kort uttalande till pressen och tv-kanalerna som sprang runt honom. Vad sa han?
Att arbetarnas, böndernas och egenföretagarnas kamp är rättvis och KKE stödjer dem, och att partiet samtidigt föreslår en annan väg, den som står i KKE:s program om arbetarmakten. Kort och koncist!
Marschen startade och gick genom hela stan åt andra hållet. Jag följde med så gott jag kunde med mitt opererade knä och ropade så högt jag kunde. På varje sidogata fanns tiotals poliser med sina hjälmar och batonger posterade. De var 5000 sammanlagt! Så rädda är de för arbetarna, trots att de känner väl till att det i KKE-demonstrationer aldrig förekommer några bråk.
Var 20:e meter stod det en kamrat med högtalare och startade ropandet av slagord. Vi följde med. Om livet vi vill ha tillbaka, om bättre löner och pensioner, om hälsovård och utbildning, om att arbetsgivarna och kapitalet ska betala. Plus det jag gillar mest. ”Arbetare utan dig kan inte kugghjulen gå runt, du kan leva utan bossar”. Det rimmar fint på grekiska men det blir inte riktigt lika slående på svenska med min amatöröversättning.
Vi gick 6 km till, men trots det fick mitt knä nytt liv av banderollerna, ropen, den kamratliga känslan och värmen från alla leende kamrater, gamla och unga som jag träffade. Jag tyckte att det var en bra välkomstceremoni för våran premiärminister! Nästa gång ska jag ta en selfie med Koutsoumbas.
Panos
