INRIKES Den 15 oktober utkom boken Den onödiga flyktingkrisen på Migra förlag i samarbete med Stöttepelaren, den organisation som bildats för att stöda och hjälpa unga flyktingar i Sverige och som Riktpunkt redan tidigare skrivit om. Projektet är emellertid bredare än så, och i redaktionen finns människor som arbetar inom olika delar av civilsamhället. Initiativtagare och redaktörer är Ingrid Eckerman och Karin Fridell Anter, som båda arbetat med att sammanställa de ungefär sjuttio artiklarna av ett femtiotal författare, och Karin har själv skrivit flera. Här publicerar Riktpunkt en exklusiv intervju med henne:
RP: Kan du kort beskriva vad den här boken handlar om?
Karin: Det övergripande temat är att politiken sedan 2015 har skapat en helt onödig flyktingkris. En total rättsosäkerhet och flyktingfientliga lagar har drivit fram den situation vi har idag. Naturligtvis var lagstiftningen fram till 2015 inte heller vad man skulle önska sig, men när regeringen bestämde sig för att ”dra i nödbromsen” på den berömda presskonferensen samma år och införde den provisoriska migrationslagen så blev villkoren betydligt sämre – och dessutom kom lagen att gälla retroaktivt för människor som kommit hit under helt andra förutsättningar. Det innebar en verklig rättslöshet för de flyktingar som befann sig här vid den tidpunkten, och nu är det en variant av denna lag som permanentats. Artiklarna beskriver situationen på olika sätt. Det finns både tunga juridiska artiklar där författarna går igenom lagstiftning och myndighetsbeslut, och berättelser som skrivits av unga flyktingar eller familjer som tagit emot dem i sina hem. Vi lyfter också civilsamhällets insatser för att lindra de katastrofala förhållandena.
RP: Så det var egentligen ingen flyktingkris år 2015?
Karin: Samhället stod inför svårigheter kan man säga, eftersom det kom väldigt många flyktingar 2015. Och det kom också signaler från en del kommuner, att de inte mäktade med att fullgöra sina uppgifter. De här svårigheterna kunde man ha löst, och stora delar av civilsamhället samlade sig redan inför uppgiften med en grundläggande positiv inställning där människor ville ställa upp och hjälp till – det är en grov överdrift att säga att vi stod inför en kris.
RP: Men varför genomförde man då restriktionerna? Och när man stängde gränserna 2016, varför var det då nödvändigt att driva en så hård och skoningslös utvisningspolitik mot dem som redan kommit?
Regeringen vände vinden
Karin: Symbolpolitik, inget annat. Man säger att regeringen vände kappan efter vinden, men det är precis tvärtom. Regeringen vände vinden. En positiv och solidarisk regeringspolitik hade resulterat i en helt annan stämning i samhället idag. Men man var otroligt rädd för att tappa röster till främlingsfientliga partier och gav dem rätt: jovisst är det en kris, jovisst måste vi vara kraftfulla och agera mot flyktingarna. Och stämningen började förstås vända och den fientliga, rasistiska inställningen fick luft under vingarna.
RP: Så boken är till för att medvetandegöra oss om den så kallade krisen och om regeringens agerande. Som det står på baksidan: ingen ska kunna säga att de inte visste vad som pågick, materialet finns här.
Karin: Ja, så är det. Det är lätt att tro att rättsövergreppen bara drabbade enskilda personer som råkade falla genom nätets maskor. Men det är mycket värre än så. Det fanns och finns en inbyggd, systematisk rättslöshet där unga människor godtyckligt skrivs upp i ålder, där man kräver bevis på papper för sådant som överhuvudtaget inte registreras i ett land med helt andra, betydligt mera outvecklade och korrupta myndighetsfunktioner än Sverige, eller giltiga papper från den som levt som papperslös flykting i hela sitt liv. Och där man systematiskt misstror både flyktingarnas egna vittnesmål och det som eventuellt ändå finns registrerat på papper. Det är viktigt att få människor att förstå att det handlar om systemfel, inte enskilda misstag. Men boken ska också inspirera på lång sikt. Vi vill att migrationslagen från i somras rivs upp och att de många tusen människor som lever här fast de fått nej och som är fullständigt utan hopp och alternativ ska få stanna.
En bok för det kämpande civilsamhället
RP: Så boken ska läsas av det kämpande civilsamhället, hoppas du?
Karin: Ja, absolut! Vi hoppas att den kan ge ny kraft och argument åt den rörelse som kämpar mot främlingsfientlig politik och för solidaritet. Någon migrationsminister lär vi inte övertyga… men det finns en existerande opinion mot rättsosäkerhet och främlingsfientlighet inom alla riksdagspartier utom ett. Den opinionen kan vara olika stark inom olika partier, men den behöver stöd.
Dessutom, och viktigt, är boken ska finnas där för framtiden. Ingen av de som idag är ansvariga ska kunna gömma sig bakom undanflykten att de inte visste vad som pågick.
RP: Något du vill tillfoga?
Karin: Ja, jag vill betona att boken hyllar civilsamhället – de vanliga människorna i Sverige som tog det ansvar som regering och myndigheter släppte som en het potatis, alla de volontärer och aktivister som med stora personliga uppoffringar hindrat det som var illa att bli ännu mycket värre. De har ställt upp med sin ofta begränsade ekonomi, och betalat med både psykisk och fysisk hälsa för att hjälpa ungdomar som inte har någon annanstans att vända sig. Deras solidaritet och medmänsklighet har utan överdrift räddat liv.
RP: Tack för att du ställde upp med din tid! Vi önskar Stöttepelaren lycka till med arbetet i framtiden och hoppas att boken öppnar läsarnas ögon!
Boken kostar 250 kr +porto och kan köpas hos Stöttepelaren. Mejla till butik@stottepelaren.se för att beställa ditt exemplar!
Marina Weilguni
