TEORI & HISTORIA Makis Papadopoulos, medlem av det Grekiska Kommunistpartiets politbyrå, skriver i en artikel att socialismen är svaret för 2000-talet.
”Det viktiga är att både den positiva och den negativa historiska erfarenheten från 1900-talet visar överlägsenheten hos socialistiska produktionsförhållanden för att möta samhällets växande behov”, betonar Makis Papadopoulos från KKE:s politbyrå i en artikel i Efimerida ton Syntakton (Reportrarnas tidning), en grekisk kooperativ dagstidning. Han säger vidare att ”under 2000-talet, i den digitala ekonomins och den fjärde industriella revolutionens era, ökar utvecklingen av produktivkrafterna möjligheterna för socialismens etablering och uppbyggnad objektivt sett.”
Hela artikeln följer här:
En överlägsen organisering av samhället
Oktoberrevolutionens seger 1917 och den efterföljande bildandet av Sovjetunionen visade att vägen kunde öppnas för att avskaffa den kapitalistiska exploateringen. Men inget nytt socialt system har historiskt sett etablerats en gång för alla, med en rak linje av framgångar.
Socialismens övertag, som en överlägsen organisering av samhället, var uppenbar redan under de första två decennierna i Sovjetunionen. Avskaffandet av arbetslösheten, minskningen av arbetstiden, den fria tillgången till utbildning och hälsovård är än idag en dröm som är svår att uppfylla i många kapitalistiska länder.
För första gången i historien fanns det institutioner som verkade för att arbetarna skulle delta effektivt i beslutsfattandet, via sovjeterna, på arbetsplatsen. Genom arbetarmakten och utvidgningen av den sociala egendomen ägde en uppgång i utvecklingen av produktivkrafterna rum. Betydelsen av språnget från landets snabba elektrifiering till erövringen av rymden mångdubblas, om vi tar hänsyn till att man ständigt undergrävde de imperialistiska centra, något som fortsatte fram till kontrarevolutionens seger.
Bakåtblickande lösningar på nya krav
Efter andra världskrigets slut ställdes det socialistiska bygget i Sovjetunionen inför nya krav på att uppgradera produktionen beroende på en högre nivå av sociala behov. Vid denna kritiska tidpunkt blev lösningen inte att blicka framåt, mot den planerade expansionen av socialistiska produktionsförhållanden. Lösningen söktes istället bakåt, genom att utnyttja kapitalismens produktionsverktyg och produktionsförhållanden under ”marknadssocialismen”.
Särskilt efter SUKP: s 20:e kongress (1956) och ”Kosygin-reformen” (1965) definierade varje enskild industriell enhet sina egna mål på grundval av sin ”operativa vinst”, vilket fragmenterade de övergripande målen för social produktion. Stegvis blev alla statliga jordbruksenheter (sovchoser) helt självförsörjande samtidigt som det kollektiva ägandet inom jordbrukssektorn (kolchoser) stärktes. Löneskillnaderna mellan chefer och medarbetare ökade.
Försvagad central planering och försvagad arbetarmakt
Därmed försvagades den centrala vetenskapliga planeringen av produktionen, möjligheterna att individuellt tillskansa sig den sociala rikedomen stärktes och kontrarevolutionens sociala krafter blev starkare. Bakgrunden till de teoretiska otillräckligheterna och det negativa resultatet av kampen inom SUKP – något som banade väg för de kommande omvälvningarna – var att det fanns sociala krafter med andra intressen än arbetarklassens.
Allt detta gick hand i hand med försvagandet av arbetarnas deltagande i beslutsfattande och kontroll. Förvandlingen av den opportunistiska, degenererade ledningen för SUKP till en kontrarevolutionär kraft fullbordades 1987 med perestrojkapolitiken.
Det viktiga är att både den positiva och den negativa historiska erfarenheten från 1900-talet visar överlägsenheten hos socialistiska produktionsförhållanden för att möta samhällets växande behov. Under 2000-talet, i den digitala ekonomins och den fjärde industriella revolutionens tidevarv, ökar utvecklingen av produktivkrafterna möjligheterna för socialismens etablering och uppbyggnad objektivt sett. Ett antal vetenskapliga och tekniska begränsningar som fanns i Ryssland 1917 och i Sovjetunionen 1950 finns inte längre.
Att ta tillvara dagens potential
Låt oss tänka på (dagens) potential för ökad produktivitet som ökar fritiden och förbättrar arbetets kreativa innehåll, den växande potentialen för arbetarnas effektiva deltagande i beslutsfattande och kontroll. Låt oss vara medvetna om de nuvarande möjligheterna för snabb insamling och bearbetning av stora mängder data för tvärvetenskaplig forskning, som kan utnyttjas i vetenskaplig, central planering för optimalt beslutsfattande.
Endast socialismen kan göra det bästa av denna enorma potential för utveckling av vetenskap och produktion till gagn för folket. Det är bara socialismen som kan befria arbetaren från löneslaveriets bojor och förändra syftet med produktionen. Förutsättningarna är mogna för att vi äntligen ska ta oss ur den nuvarande träsket av exploatering och otrygghet. Syftet med produktionen är inte längre kapitalistisk profit, utan tillfredsställelsen av samhällets växande behov.
Socialism är svaret för 2000-talet.
Makis Papadopoulos/ översättning och tolkning av Panos Alepliotis
