KULTUR Covid-isoleringen griper om sig och familjekarantänerna ökar – läge för litet läsning kanske? Här kommer några förslag plockade i den lokala bokhandelns pocketsortiment:
För historienörden
rekommenderar jag Lena Einhorns bok Vad hände egentligen på vägen till Jerusalem? Hon vänder upp och ner på våra föreställningar om det judiska folkets urgamla monoteistiska tro och reder ut vilka som egentligen kan ha varit det där slavfolket som gav sig av från faraos Egypten – och hon gör det spännande som en deckare. Jag läste andlöst in på småtimmarna och blev ordentligt överraskad. Och jag lärde mig mängder även om jag inte köper alla resonemang. Lena Einhorn är betydligt bättre som historieforskare än som Covid-debattör eller romanskribent. Här har hon gjort ett lysande jobb.
För bläckfisksnörden
(finns det såna??) kan Peter Godfrey-Smiths bok Djupsinne vara en rolig upplevelse. Den beskriver hur naturen utvecklade intelligens på en helt annan väg än den som slutade med människan. Bläckfiskarna är så avlägset släkt med oss att man måste tillbaka till småkryp i urgamla oceaner innan man hittar den gemensamma förfadern, och ändå är de smarta. Fast deras intelligens liknar inte vår, och interaktion med dem är, menar Godfrey-Smith, nog vad man med visst besvär skulle åstadkomma om det landade ett UFO med aliens.
För antiknörden
och den som behöver lite andlig uppbyggnad kan det vara bra med en riktigt gammal bok. Kejsar Neros lärare publicerade en brevsamling, Breven till Lucilius, där han diskuterar sin stoiska filosofi. Filosofin kan man undra lite över – den handlar om att utveckla ett överlägset sinne och klara av livets svårigheter genom minimalistiska behov av det mesta, vilket blir komplicerat tack vare Senecas enorma rikedom (för kan man egentligen vara en bra stoiker om man har flera hundra nordafrikanska bord, dåtidens modepryl som han samlade på), men han ger roliga glimtar av livet i storstaden Rom och sina egna våndor. Ett brev om dagen är vad man orkar med som normalperson.
För miljökämpen
kan det till sist vara värt att ta sig igenom Elizabeth Kolberts bok Det sjätte massutdöendet. Detta massutdöende är det som en viss välkänd art orsakar, en art som breder ut sig och tar för sig på de andras bekostnad. Det är obehaglig läsning där man möter försvunna och försvinnande arter, och hänsynslös rovdrift på naturens bekostnad. Att säga att ”arten människa” orsakar allt detta känns förstås fel: det är ju inte de fattiga och utslitna som utrotar och plundrar, det är inte heller våra föregångare under urkommunismen bara i sin egenskap av att vara människor – ja, inte ens de som relativt välfödda och varma sitter i västvärlden och använder produkterna av skövlingen är egentligen de skyldiga. Massutdöendet ska läggas kapitalismen till last, naturligtvis, men boken är ändå klart läsvärd.
Marina Weilguni
