Riktpunkt återpublicerar här en intressant artikel från det grekiska kommunistpartiets (KKE) tidning Rizospastis den 28 februari 2022
TEORI & HISTORIA Ett av den ryska sidans argument för invasionen i Ukraina är att det finns nazistiska högerextrema grupper som genomför olika aktioner, grupper med kopplingar till den ukrainska staten och landets regering. När dagens kapitalistiska Ryssland åberopar sig på antifascism för att främja sina geopolitiska planer i regionen är det uppenbarligen en förevändning, eftersom det talar till de starka antifascistiska känslorna hos ryssarna och folken i den forna Sovjetunionen, som betalade med miljontals döda i kampen mot fascismen och nazismen.
Det är inte ett trovärdigt argument eftersom Ryssland är ledande inom antikommunism och är känt för att upprätthålla vänskapliga relationer med högerextrema grupper runt om i världen.
Det görs försök av olika personer i Grekland, antingen företrädare för borgerliga partier, eller journalister, att i media hävda att de högerextrema och fascistiska grupperna inte existerar och att deras agerande under ledning av europeiska och amerikanska krafter är en myt skapad av rysk propaganda. Detta har inget att göra med verkligheten och suddar ut minnet av de händelser vi upplevde 2014 under de berömda ”Euromajdan-protesterna”.
Fascismens historia i Ukraina
En kort tillbakablick på fascismens historia i Ukraina ‒ en fascism som var en motståndare och spjutspets riktad mot Sovjetunionen, till vilken det revolutionära Ukraina hade anslutit sig redan 1922 ‒ är nyttig.
När Ukraina anslöt sig till Sovjetunionen utvecklades från första stund en borgerlig nationalistisk rörelse, där Stepan Bandera redan under sin ungdom blev en emblematisk figur i ukrainska nationalistiska föreningar, särskilt Organisationen för ukrainska nationalister (OUN) och ukrainska upprorsarmén (UPA). Under den fascistiska ockupationen var han en av de första i västra Ukraina som samarbetade med nazisterna mot Sovjet, och tillsammans med sina anhängare är han ansvarig för tusentals döda kommunister, judar och polacker.
Efter krigsslutet fortsatte han sin antisocialistiska och fascistiska verksamhet med stöd av den brittiska underrättelsetjänsten och CIA. Och denna person hedras alltså idag i Ukraina nationell hjälte av den officiella staten. Bandera framhölls också systematiskt som en förebild av de nynazistiska organisationerna Högra sektorn och Frihetspartiet under händelserna på Majdan-torget som ledde till störtandet av president Viktor Janukovitj i februari 2014.
Kraften bakom terror och mord
Dessa organisationer var slagkraften bakom de så kallade ”fredliga demonstrationerna” i Kiev och andra städer och organiserade pogromer av våld, terrorism, lönnmord och attacker mot sina politiska motståndare ‒ de som inte höll med om att Ukraina skulle knytas till EU och NATO, särskilt kommunister, fackföreningsmedlemmar etc. Massmordet på mer än 100 personer i den så kallade ”Odessa-massakern” i maj 2014 var deras verk. Då brändes människor levande och andra avrättades direkt på plats i Odessas fackföreningsbyggnad.
Dessa figurer bjöds på kakor och varmt te av den dåvarande amerikanska ambassadören i Ukraina (nu är han ambassadör i Grekland) G. R. Pyatt och vice utrikesministern V. Nuland. Det var dessa ”frihetskämpar” som omedelbart integrerades i den nya borgerliga maktens regeringsstrukturer och tog plats i olika regeringar fram till 2020!
Ministerposter och arméledning
En tillbakablick, så att de gamla inte glömmer och de unga lär sig: Den Högra sektorns funktionärer administrerade inrikesministeriet under Arsenij Jatsenjuks första kuppregering. Arsenij Jatsenjuk var medlem i Julia Tymosjenkos parti Fäderneslandsförbundet, hon som kallades ”naturgasdrottningen” för att hon hade plundrat denna sektor, liksom andra ”örnar” som tog för sig efter kapitalismens återkomst. I samma regering kom vice premiärministern från Frihetspartiet, liksom chefen för den allmänna åklagarmyndigheten. Från Högra sektorns led framträdde också den ökända ”Azovbataljonen”, som stoltserade med SS-symboler, och hyste respekt för de grekiska fascisterna i Gyllene gryning, något som givetvis återgäldades. Denna gruppering är nu helt integrerad i Ukrainas säkerhetsenheter och leder de attacker som den ukrainska armén under de senaste åtta åren har genomfört i de östra provinserna i Donbass.
I nästa regering var P. Poroshenko, en tidigare chokladfabrikör, president. Han beslöt 2018 officiellt att försvarsmaktens och säkerhetsstyrkornas obligatoriska hälsning skulle lyda ”Heder åt Ukraina – Heder åt Hjältarna”, precis som det var brukligt i Organisationen för ukrainska nationalister (OUN) och i Banderas antisovjetiska Ukrainska upprorsarmé (UPA) som varit nazisternas allierande.
Det är visserligen så att de fascistiska krafterna under paraplybeteckningen ”Frihet” (där bland annat Högra sektorn ingick) tog 2,5 procent i valet 2019, som Zelenskij vann och därmed inte sitter i parlamentet, men de är fortfarande verksamma inom statsapparaten. Azovbataljonen, med förstärkningar av fascister från andra länder, som Polen, de baltiska staterna och Sverige, är också närvarande i Charkiv-regionen just nu under den ryska offensiven och deltar i de hårda striderna mot den rysktalande milisen.
Mörka inte högerextremismens roll i Ukraina!
Det är hyckleri att låtsas att man inte vet detta, bara för att tjäna krigspropagandan till förmån för Nato och EU! När allt kommer omkring har alla de som kämpade på nazisternas sida i alla de baltiska länderna och i andra länder i före detta Sovjetunionen legitimerats och återupprättats historiskt. De olika efterföljarna till SS dödspatruller är på fri fot medan kommunisterna förföljs. Denna ”frihet” och denna ”demokrati” är vad man försvarar om man mörkar högerextremisternas roll…
Översättning och anpassning av Panos Alepliotis, Marina Weilguni
En bra och intressant artikel.