INRIKES Nu har regeringen beslutat sig för att ”hjälpa” folket med de stigande bränslepriserna och kommer med ett åtgärdspaket som är mest ämnat att förvåna…. Åtgärderna presenteras för att minska effekterna av kriget i Ukraina, säger finansminister Mikael Damberg (S).
Först och främst sänks skatten på bensin och diesel till EU:s miniminivå mellan juni och oktober 2022. Då blir bensinen sådär 1,80 kr billigare att tanka per liter, vilket ju inte känns som särskilt mycket när priserna snart närmar sig 30 kr litern. Alla bilägare får också 1000 kr, och de som bor i vissa glesbygdsområden får lite mer. Känns inte så särskilt storslaget när en full tank kostar runt 800 kr i dagsläget och ska bli ännu dyrare. Drivmedelsleverantörerna ska nu inte heller behöva blanda in mer och mer biobränsle – det blir paus till 2023, och sen kanske det inte heller blir så mycket bevänt med det.
Det blir alltså lite snål ”hjälp” för att vi ska kunna fortsätta konsumera fossila bränslen som förut. Så kris med miljön eller krig i Ukraina spelar ingen större roll. Kollektivtrafikssatsningarna lyser med sin frånvaro och staten hjälper oss att konsumera så att bensinbolagen går med vinst. Och elbilsbolagen måste ju också gå med vinst så nu kommer extra pengar, 3, 9 miljarder, för att vi ska kunna fortsätta köpa elbilar.
Tillfälligt höjs också bostadbidraget för barnfamiljer och elanvändare i mellersta och södra Sverige får fotrtsatt bidrag med upp till 2000 kr i månaden. Istället för 28.000 kr om året skulle en vanlig villa därmed kosta 16 000 kr i månaden för el – vilket fortfarande är väldigt saftigt förstås. Fast vi har ju inget val, priset är satt och subventioneras av staten så att vi ska kunna ha råd med det, om än med viss svårighet.
På något sätt kommer man hela tiden att tänka på Blå Tågets låt Staten och Kapitalet där det står ”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen [….] för staten skjuter så gärna till om levnadsomkostnaderna blivit allt för dyra.”
Javisst, när det blir för dyrt med bensin och el får vi bidrag så vi kan hanka oss fram. Vi får en slatt tillbaka av våra egna skattepengar, och profiten fortsätter trilla in hos företagen. Tydligare kan det ju inte bli: inte ens i vad som beskrivs som ett krisläge kan profiten få stryka på foten.
Marina Weilguni