KRÖNIKA ”Skjut dem! Utvisa dem och deras familjer! Det är inga protester, det är grov kriminalitet”. Tre olika partiledare skickar sina budskap till samhället. Det är ett samhälle som är splittrat och förvirrat.
Det finns ett missnöje, en otillfredsställelse bland de fattigaste och mer utstötta grupperna i samhället. Nåt som inte stämmer, har man en känsla av. Fascismen och religionen tar stor plats i deras liv. Hatretoriken likaså. Historien och allt som står bakom påskhelgens upplopp känner väl alla till.
Men varför provocerar fascisterna inom ramen för den borgerliga demokratin, och varför känner man sig religiöst provocerad och reagerar med våldsamma attacker mot polisen och med omfattande skadegörelse?
Fascisternas roll är lätt att förstå. De är systemets sista och mer våldsamma utväg om politikerna tappar kontrollen över samhället. Här och nu vill de påminna att de är i beredskap om det skulle behövas. Vem bär ansvaret för det som hände i Linköping, Norrköping, Örebro och Rinkeby? Det är inte första gången man vandaliserar, bränner bilar eller attackerar polisen på de här ställena. Det har hänt ofta under de sista 10 åren. Sist var det inte nån fascist som brände Koranen där, utan det var känslan av hopplöshet i områden där staten stängde skolor, kommunala verksamheter, sociala myndigheter.
Det finns grupper i samhället som på alla sätt känner sig utsatta och diskriminerade, men de ser inte borgarklassen som sin fiende, istället ser de bara deras hantlangare, som polisen och myndigheterna.
I polisens agerade ser man den svenska staten och kapitalismen. Det är det statliga våldet man är emot. Det är den statliga terroristen man har emot sig. Men individuella våldshandlingar leder inte nånstans, det har man fått erfara efter alla upplopp. Det våldsamma agerandet väcker förstås på nytt propagandan om lag och ordning, om mera repression och om nya lagar som drabbar alla arbetare.
Man vill skydda den borgerliga demokratin med dess påstådda religionsfrihet, tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I namnet av dessa friheter gav polisen och myndigheterna tillstånd till att bränna Koranen och det var gnistan som utlöste branden. Det är den borgerliga staten som på pappret tror på ovannämnda friheter men som skiter fullständigt i dem när borgarklassens intresse kräver det. Det kapitalistiska kaoset kan inte på nåt sätt lösa samhällets moderna problem, utan tvärtom vill man ta bort vissa erövringar som arbetarna efter kamp har uppnått.
Det är bara arbetarstaten som kan garantera alla friheter som människan behöver i sitt liv och det är den som är värd att kämpa för.
Panos Alepliotis
