KRÖNIKA Det är 77 år sedan Nazityskland accepterade sitt nederlag. Det är 77 år sedan den sovjetiska röda fanan vajade över Riksdagen i Berlin. ”Europadagen” har EU bestämt att det ska heta och tar avstånd från nazismen och kommunismen. De nya tsarerna i Ryssland som också tar avstånd från bolsjevikerna, Lenin, Stalin och kommunismen, kallar dagen för ”Segerdagen” på samma sätt som Sovjetunionen gjorde, men ändå är antikommunismen både EU:s och de ryska oligarkernas gemensamma politik.
Så vad är det vi firar och hedrar varje år den 9 maj egentligen? Både EU och Ryssland förvränger historien. Det var inte Europa utom Tyskland, eller det gamla nationella Ryssland som besegrade nazismen. Både EU och Ryssland vill att vi ska glömma vilka som kämpade och vann över nazismen – nämligen socialisterna, kommunisterna, den organiserade arbetarklassen i Sovjetunionen. Segern kostade det sovjetiska folket mer än 20 miljoner liv, 30 miljoner sårade och krigsinvalider, 25 miljoner människor blev hemlösa och landet förlorade 30 % av sin nationella rikedom. Dess befolkning efter kriget var bara 31 miljoner män 18–65 år och 56 miljoner kvinnor. De döda i Storbritannien uppgick till 375 000, och amerikanska soldater som miste livet till 405 000. Utan att förringa de sistnämndas lidande och död sätter det ändå saker i ett perspektiv.
I Sovjet förstördes 15 stora städer och 1 710 mindre, samt 70 000 byar. Dessutom 32 000 industriföretag, 60 miljoner byggnader, 65 000 kilometer järnvägsspår och 86 000 kilometer vägar. 98 000 kolchoser (kooperativ), 5 000 sovchoser (stora statliga kooperativ) och traktorfabriker beslagtogs. Nazisterna förstörde också 40 000 sjukhus, 64 000 skolor, 43 000 bibliotek med 100 miljoner böcker, 44 000 teatrar, 3000 kyrkogårdsbyggnader och 400 museer.
Nazisterna slaktade eller transporterade till Tyskland: 7 miljoner hästar, 17 miljoner nötkreatur, 20 miljoner grisar, 27 miljoner får och getter, 110 miljoner höns och kycklingar. (Uppgifterna kommer från boken: ”Fathering the Unthinkable” Professor Brian Easlea, 1983.)
Idag står vi inför ett annat imperialistiskt krig och ett brott mot Ukrainas och Rysslands folk. Egentligen är det ett krig mellan ”västliga” och ”östliga” kapitalister som skapar död och flykt. Konsekvenserna berör hela planeten med prisökningar och militära satsningar. Men fienden är densamma som sist. Det är kapitalismen som gått in i sitt högre stadium, imperialismen.
Nej till fascismen betyder nej till kapitalismen.
Nej till kriget betyder ja till socialismen.
Nej till NATO betyder ja till arbetarmakten. Det är den antifascistiska segerdagens mening.
Panos Alepliotis
