KRÖNIKA När jag var ungkommunist och tog upp någon fråga som gällde kapitalismens fel och brister var nästan alltid svaret ”Jamen Stalin då?” Samma replik gällde för små och stora frågor och funderingar runt varför man har dåligt betalt, prisökningar, miljöföroreningar, arbetsmiljö etc. Alltid samma svar. På två sekunder vände diskussionen till Stalin och Sovjetunionen istället.
Då var det svårt att argumentera för att samhället behövde ett annat system. Allt var ju kanske inte perfekt i lilla Sverige men det saknades Gulag, långa köer, ofrihet osv. I timmar kunde man prata om Solsjenitsyn, Pragvåren och Berlinmuren men också om miljoner och åter miljoner som mördades av Stalin. Tiden stod stilla då.
Man blev idiotförklarad om man ville försvara vad folk sa var ett grymt, odemokratiskt och otillräckligt system. Samma gäller även idag förresten, men nu finns det andra utmaningar. Dessutom var Sverige oberoende och alliansfritt, och stod mitt emellan NATO och Warszawapakten. Jo, man lutade åt NATO, men det var inte officiellt. Hotet kom från Sovjetunionen i alla fall. Det var tider det.
Den nya tiden – ingen Stalin, men en Putin
Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes, Berlinmuren revs ner och äntligen kunde folk över hela världen pusta ut. Krigshotet var borta. Men NATO då? Istället för att i sin tur upplösas ökade NATO sina medlemsstater från 16 till 30, och snart blir det 32 med Finland och Sverige som står i kön. Hotet kommer återigen från Ryssland som på den gamla goda tiden. Det är inte Stalin och hans efterträdare den här gången, utan det är Putin som hotar Sverige.
Innan Putin förklarades vara Stalins like hann NATO med att skicka sina trupper till världens alla hörn för att försvara demokratin genom att utplåna länder och folk som inte hade lärt sig vad demokrati betyder, och som dessutom inte ville lämna över sina rikedomar till NATO- medlemmarna. Samma retorik kommer tillbaka när man ställer sig emot NATO.
”Jamen Putin då” är den nya repliken. Trots att Putin är lika kapitalistisk som ägarna till Amazon hittar man ett annat sätt att beskriva honom. Han är auktoritär medan de andra kapitalisterna är demokrater.
Det går inte att vara neutral under kapitalismen
Man kan ställa upp fakta och se vad imperialisterna åstadkommit, och kvitta ohyggliga krig och användande av våld mot varandra om man vill: Afghanistan mot Georgien. Irak mot Abchasien. Libyen mot Tjetjenien. Jugoslavien mot Krim. Syrien mot Ukraina, Kazakstan mot Kosovo. Så kan man hålla på, så ser verkligheten ut. Man likställer imperialisternas brott istället för att fördöma alla imperialister. Varje lands imperialistiska monopol väljer sida och ställer folken under främmande fanor.
Det går inte att vara neutral under kapitalismen. Monopolen har aldrig varit neutrala och oberoende. Inte de svenska monopolen heller. De följer alltid samma väg, profitens och vinstens väg som kör över länder och människor. Konkurrensen och de interna konflikterna tillåter inte att ett lands monopol ska vara neutrala. Ganska förståeligt då att svenska monopol väljer den starkaste och mäktigaste sidan.
NATO är den euroatlantiska imperialismens beväpnade arm
NATO:s roll är först och främst politisk. Genom sin militära styrka försvarar NATO monopolens intresse, men ser också till att förhindra revolutionära processer. NATO har varit inblandat i militärkupper och stödjer diktaturer lite överallt i världen. Alliansen har spenderat ett oändligt antal miljoner dollar för att sprida propaganda och hålla konferenser och mässor, arrangera utbildningsresor och studiebesök eller ge stipendier för att få folk att acceptera att leva under NATO:s paraply. Genom tätt samarbete med EU har man skapat ett nät av imperialistiskt samarbete, i och med att 21 av EU:s medlemsstater samtidigt är medlemmar i NATO.
Vid Natos toppmöte i Warszawa i juli 2016 antog Nato och EU en deklaration om närmare samarbete för att gemensamt kunna bemöta de säkerhetsutmaningar de båda organisationerna står inför. Detta närmare samarbete har man sedan fortsatt att utveckla på ett antal områden. Sveriges folk har bara krig, prisökningar och fattigdom, samt sociala, demokratiska och fackliga begränsningar att förvänta sig av NATO-medlemskapet.
Arbetarklassen har andra uppgifter
Men arbetarklassen måste vara oberoende från krigshetsen och de militära allianserna. Arbetarklassen har andra uppgifter att ta hand om och lösa. Den största uppgiften är att bli av med landets egna kapitalister och imperialister, och befria sig från imperialismens fängelse oberoende av om det heter NATO, EU eller Putin!
Historien kan inte upprepas, säger farbror Marx. Men situationer som liknar dem under föregående perioder återkommer faktiskt, antingen som en fars eller som en tragedi. När det gäller argumentationen för att gå med i NATO kan det uppfattas som en fars. Men när det gäller NATO:s krigshandlingar och politiska aktivitet upplever vi en tragedi! Dags att bli av med den så fort som möjligt.
Panos Alepliotis
