S vill slopa flerbarnstillägget

INRIKES Regeringen vill på sikt ta bort flerbarnstillägget, och arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark menar att man inte ska skaffa fler barn än man kan försörja. ”…här i Sverige jobbar både män och kvinnor och bidrar till välfärden. Man ska arbeta och försörja sig själv”, säger hon.

Ministern tror att det faktum att var femte utlandsfödd kvinnor går arbetslös delvis beror på att hon fastnat hemma med barn. Invandrarkvinnorna, menar hon, ser flerbarnstillägget som ett incitament att skaffa barn efter barn så att de ska kunna gå hemma istället för att arbeta. Det är hon inte ensam om att tro. Sverigedemokraterna motionerade redan 2020 om att slopa flerbarntillägget och med samma motivering  och i Expressen står det på ledarplats att dödsskjutningarna i utsatta områden  skulle minska med ett sådant beslut. Invandrarna skulle få färre barn, färre pojkar skulle då driva runt vind för våg utan föräldrakontroll och dras in i gängkriminalitet, och dessutom skulle de klara skolan bättre. Moderaterna uppmanas att snabbt ta frågan till sitt hjärta.

Fakta i frågan

Dags att reda ut fakta. Vilka enorma pengar handlar det här om? Flerbarnstillägget ökar progressivt från barn nr. 2, och vid barn nr. 6 är det uppe i 4240 kronor. Tillsammans med barnbidraget kan familjen då inkassera 11 740 kronor. Eftersom sex barn äter en del, och nöter en del kläder så lär det inte bli lyxliv på de slantarna precis. Det är svårt att se det som ett incitament att skaffa barn. Något trevligt slappande är det inte heller frågan om – minister Nordmark kan ju prova att ta hand om tre eller fyra förskolebarn därhemma under ett par dagar, så kommer arbetsmarknaden att framstå i en ny dager därefter.

Däremot är det naturligtvis sant att invandrarkvinnor i högre grad än svenska kvinnor är arbetslösa. Det går inte att hitta statistik på om de med fler barn är överrepresenterade i gruppen – men det är enkelt att förstå att det ligger mängder av faktorer bakom fenomenet. Det patriarkala förtrycket skiljer sig åt mellan länder och kulturer: det förväntas i vissa länder att kvinnan stannar hemma med barnen och sköter hemmet (det räcker faktiskt att lyfta blicken till Tyskland för att hitta ett sådant land), och om man till det kulturella trycket också lägger dålig utbildning för flickor och unga kvinnor, samt den strukturella rasismen i Sverige där det finns en ovilja att anställa invandrare, så har man en kombination som effektivare än någon barnaskara blockerar kvinnan från jobben.

Är de barnrika familjerna en stor grupp?

Vidare framställs familjerna med många barn som en betydande grupp i det svenska samhället, något Nordmark måste göra för att det ska framstå som avgörande med det indragna bidraget. Det är de inte. Genom att studera statistiken kan man för det första konstatera att det genomsnittliga antalet barn ligger runt 1,6 per svenskfödd kvinna och runt 1,8 per utlandsfödd kvinna och alltså är snarlikt. Den vanligaste familjen har två barn, och det gäller för hela 588 000 familjer i Sverige, oavsett härkomst. Familjer med fem barn är bara runt 11 000, och sedan minskar antalet familjer med fler barn drastiskt till 3800 med sex barn, och ned till några hundra för de med ännu fler. Var hittar vi de här barnrika familjerna? Naturligtvis i storstadsområdena – men uppenbarligen också i nordligaste Norrland, dit invandrarna sällan hittar. Sammanfattningsvis är det visst möjligt att denna lilla grupp har något fler medlemmar i invandrartäta storstäder – men de är inte så många till att börja med, och när svenskarna tas bort är de ännu färre.

Inte heller belastar de statens budget så mycket att det stör. Det betalas ut omkring 3,7 miljarder i flerbarnstillägg av totalt runt 33 miljarder i barnbidrag per år. 3,7 miljarder är inte mycket i statens årliga budget. Militären kostar sådar 70 000 miljarder per år i jämförelse och utbildning och forskning drar upp mot 91 000 miljarder.  Flerbarnstillägget är en väldigt blygsam post i sammanhanget.

Vad syftar utspelet till?

Vi har alltså en ganska liten grupp familjer som får ganska lite pengar, både sett till vad varje familj får och vad det hela kostar staten. Att eliminera deras bidrag lär inte få ut kvinnorna i arbete, eller minska gängvåldet som beror på helt andra saker, och det vet ministern. Inte heller lär det rädda statsfinanserna. Så vad är syftet med utspelet egentligen?

Jo, dels plockar socialdemokraterna rasistpoäng inför valet – SD har arbetat upp en  främlingsfientlighet som drar oskolade väljare inom bland annat arbetarklassen med en lika enkel som felaktig logik: allt som är fel är invandrarnas fel, från låga pensioner till dålig vård.  Nu vill S visa att de minsann också har förstått den logiken och att folket kan rösta på dem i förvissningen att invandrarna ska hållas kort och att vi därför alla ska få det bättre.

Och dels testar man att stoppa tårna i vattnet: om man kan få bort ett litet bidrag med mycket märkliga argument kanske man kan få bort större bidrag sen – en smakbit av att nagga på välfärden (den som vi alla arbetar på arbetsmarknaden för att bidra till, var det ju) för att se om det kan bli större tuggor i framtiden när kapitalet kräver det.

…och så var det Hanif Bali

Och sen så var det Hanif Bali som genast hoppade på tåget och utlät sig om sjubarnsfamiljer i tvåor som en form av demografisk avart … . Den mannen kan man verkligen få stor användning för. Han är ju faktiskt som en tumörmarkör – där han är, där växer det något som inte är bra för arbetarklassen.

 

Marina Weilguni

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.