VALET 2022 PARTIET I samband med SKP:s valupptakt 18 juni och som start på den valkampanj som kommer att följa fram till den 11 september i år publicerar Riktpunkt en serie intervjuer med medlemmar i Sveriges Kommunistiska Parti som på olika sätt är engagerade i specifika frågor eller har centrala uppdrag. Vi börjar med SKP:s ordförande, Andreas Sörensen. Han står som första namn på riksdagsvalslistan, men återfinns också på kommunvalslistan i Uppsala där han bor. Jag börjar med lite personliga frågor där vi sitter på en bänk i sommarsolen.
RP: Kan du beskriva dig själv som person – varifrån kommer ditt politiska engagemang ?
A: Det kommer nog från första början av att jag växte upp i en familj där vi alltid diskuterade politik! Jag ville lära mig mera, och hittade till den marxistiska analysen, som jag tyckte gav en logisk och korrekt förklaring av den värld jag såg runt omkring mig – och sen, när man väl öppnat ögonen är det ju svårt att stänga dem igen. Jag vill sopa undan de illusioner som sprids av den borgerliga ideologin och som stänger in människor i icke-förståelse. Det här med att världen är begriplig och att skeenden kan förklaras blir något som driver mig, tillsammans med en personlig känsla för rättvisa och viljan att skapa en bra värld för kommande generationer.
RP: Varför valde du just SKP?
A: Det är enkelt! Utan revolutionär teori, ingen revolutionär praktik – jag vill arbeta i ett parti som har revolutionen på dagordningen och som inte nöjer sig med att prata och svansa efter kapitalismens behov i riksdagen. SKP tar medvetenhet på allvar tycker jag.
RP: Du är ju partiordförande i SKP sedan 5 år. När du ser tillbaka på din aktiva tid, vad tycker du har förändrats mest i hur de människor du kommer i kontakt med ser på oss?
A: Ja, nu har jag fått en hel del erfarenhet av hur det är att arbeta i ett litet kommunistiskt parti som kämpar i motvind, men jag tycker nog att människor jag möter har en mera positiv inställning till oss idag. Vi har nått ut, vi har ju haft stora kampanjer och deltagit i både ett riksdagsval och ett EU-parlamentsval under min tid. Och sen så är det ju så att kapitalismen inte dundrar på så hårt med sitt kommunisthat efter att Sovjet försvunnit – de har ingen naturlig fiende där längre och riktar in sig på exempelvis invandrare. Det ger lite mer plats att tänka utanför boxen för människor.
Kriget i Ukraina och imperialismens konflikter
RP: De senaste åren har varit fulla av dramatiska förändringar. Vad skulle du säga är det mest avgörande vi har upplevt?
A: Oj, inte lätt att svara på. Ja, det mest dramatiska och skrämmande är ju kriget i Ukraina, och det som berörde och inspirerade mig själv mest var hur de italienska arbetarna vägrade lasta krigsmateriel till Ukraina. Protesterna i Kazachstan var också en stor händelse. Men avgörande… allt hänger ju ihop, det går inte att plocka ut något särskilt, och det är väl det som är resultatet av att ha en sammanhängande analys.
RP: På tal om Ukraina, vad vill du säga till dem som tycker att vi ska gå med i NATO för att skydda oss mot ett ryskt angrepp? Och till dem som ser att Ryssland är svagare än NATO och som därför tycker att vi borde ställa oss på deras sida mot USA-imperialismen?
A: Människor har svårt att orientera sig i förhållande till kriget, eftersom NATO-propagandan är så massiv. Men lösningen finns ju inte hos varken NATO eller Ryssland. Med risk för att tjata om det självklara: lösningen finns i socialismen-kommunismen. Man måste förstå varifrån motsättningarna som leder till krig kommer, och man måste arbeta mot att skärpa konkurrensen mellan blocken ännu mer. Ett medlemskap i NATO skulle också göra det ännu lättare för våra egna imperialister att förtrycka andra folk och öka sin utsugning. Men att nå ut med det budskapet är såklart inte lätt. Vad man kan peka på är att NATO är en allians för krig, inte för fred, och visa på alla de platser där NATO bombat och dödat, som Syrien eller Libyen. Vill vi verkligen att våra söner och döttrar ska dö för imperialisternas profit?
För att man säger nej till NATO är man ju inte heller en Putin-kramare, Ryssland har sina egna imperialistiska syften, och det måste vi vara tydliga med i SKP. De som diskuterar realpolitik och hoppas att en uppbackning av Ryssland ska ge någon sorts jämvikt i världen är alldeles fel ute: jämvikt är inte imperialismens melodi precis. De här konflikterna mellan olika intresseblock återkommer tills själva den ekonomiska drivkraften har eliminerats. En säker framtid kan bara garanteras av socialismen.
RP: Stämmer det? Ett socialistiskt Sverige i en fientlig värld skulle väl inte precis vara en säker plats?
A: Jag hoppas förstås att Sverige skulle vara del i ett större skeende, där vi inte står ensamma i att bygga socialismen. Men skulle det vara så, ja, då får vi klara av det – vi har inget val, och vi får lära av historien där andra har klarat det före oss. Sen, när det nya samhället ska utvecklas vidare är det naturligtvis bättre ju fler länder som kan hjälpas åt. Men självklart kan det vara så att vi riskerar mycket – fast att låta världen ha sin imperialistiska gång ger ju oändligt mycket värre resultat i slutänden.
Socialismen och framtiden
RP: Tror du att vi når en socialistisk framtid innan krig, fattigdom och miljökrisen har överväldigat oss?
A: Vi måste nå fram dit, och naturligtvis tror jag vi kan det även om det ser mörkt ut ibland. Jag brukar tänka på det Lenin sa, att det kan gå åratal när det verkar som att inget händer, och sen så händer allt på tio dagar – det hjälper mig att hålla optimismen levande. Men riktigt hur det ska gå till, ja, vi kan ju inte skriva recepten för framtidens kockar. Det enda jag vet med säkerhet är att makten äntligen kommer att utgå från folket på riktigt, och att all den osäkerhet som skapas av marknaden försvinner. Då får människorna möjlighet att ta itu med alla problemen på allvar, på ett planerat sätt.
RP: Då vill jag avsluta med en fråga som handlar om vägen dit. Om du skulle hamna i riksdagen med ett antal kamrater efter ett jordskredsval, hur skulle du agera när olika scenarier ställs mot varandra? Hur följer man en egen agenda?
A: Det är ju klart att inget av de andra partierna någonsin skulle tycka att några av våra förslag skulle stödjas, men vi skulle hela tiden presentera vår egen agenda. Nej, vi skulle inte står där som åsnan mellan hötapparna och välja det minst onda av två förslag . Vi skulle inte göra ”realistiska kompromisser” och vi skulle göra allt för att inte bygga illusioner om kapitalismen och den borgerliga demokratin. Det kanske kan finnas tillfällen där det blir väldigt svårt att bestämma hur vi skulle agera på bästa sätt, men grunden måste vara att parlamentet inte är vägen till socialismen för oss – det är bara en plattform för att bygga ett folkligt engagemang.
RP: Avslutningsvis – vad är ditt bästa argument till en osäker väljare varför hen ska rösta på SKP i höstens val?
A: En röst på SKP är en röst för en bättre värld, det är ett riktigt, allvarligt ställningstagande för en helt annan, ny verklighet där vi kan bygga ett människovärdigt samhälle!
Hej,
Den andra statskupp (första statskuppen var när man mördade Olof Palme), är genomförd i Sverige i o m att den socialdemokratiska regeringen har överlämnat ett förrädiskt Nato-medlemsansökan utan att ett val mellan två riksdagsbeslut genomförts. Därmed vill man överlämna makten över försvars- och säkerhetspolitik att beslutas i Washington.
Min fråga är, hur skulle ni agera i denna fråga om ni råkade komma in i Riksdagen?
Och med tanke att det kommer att dröja ett tag innan medlemsansökan behandlas och godkänns av alla Nato-medlemmar ( Än så länge Turkiet motsätter sig).
Andreas svarade mycket klok på ställda frågor. Han förstå väl att man måste har kunskap om ämne så inte bara använda propaganda från media.Lycka till Andreas!