KRÖNIKA ”Vi är betydligt säkrare än vi var innan,” säger statsminister Magdalena Andersson. Hon menar efter att Sverige fick OK av främst Turkiet för att bli medlem i NATO. Men samtidigt får Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att fram till 2 maj 2023 kartlägga status på lokaler runt om i landet där det skulle kunna bedrivas vård i händelse av krig!
Hur går det ihop? Är vi säkrare enligt Andersson men ska samtidigt kolla och åtgärda om det behövs skyddsrum, plus att andra lokaler är i skick att klara ett krig?
Det verkar som om Andersson är antingen osäker eller säger halva sanningen.
Jag tror på det senare. Hon vet att Sverige har blivit ett militärt mål. Snart ska kanoner, bomber, raketer vändas mot militära mål i Sverige, och inte bara det. Kriget har bevisat – och man behöver bara titta på det senaste i Ukraina – att man inte alltid siktar på militära mål. Bomber faller på sjukhus, skolor och bostäder. Dödar oskyldiga barn, kvinnor, äldre som inte deltar i krigets militära del.
Andersson vet mycket väl att kriget har kommit närmare Sverige än nånsin innan. Vi är inte säkrare. Vi är tvärtom mer osäkra och betydligt mer sårbara än innan. Vilka vi? skulle någon kunna fråga. Inte borgarklassen som vilken dag som helst kan fly landet (några av dem bor faktiskt inte i Sverige nu heller). Inte heller deras barn. Det är arbetare, studenter, pensionärer, egenföretagare som inte kan fly. Tvärtom kommer de alla att stå framför kanonernas sikten bara för att borgarklassen vill säkerställa sina vinster.
Men det är folket som har styrkan att ändra på det genom sin kamp. Ett första steg är att inte kasta bort sin röst i höstens val, och stödja kommunisterna och kämpa med dem för socialismen.
Panos Alepliotis
