VAL 2022 ”Sverige runt med SKP” håller sig kvar i södra Sverige, där vi idag kan presentera Victor Diaz de Filippi, första namnet på regionvalsedeln för Skåne. Såhär några veckor före valet tillbringar Victor en hel del av sin lediga tid i SKPs valstuga i Malmö, men han tar sig tid för några korta frågor från Riktpunkt och vi börjar förstås med att be Victor presentera sig.
Victor: Jag är 45 år gammal och kommer ursprungligen från Chile. Min familj kom till Sverige ett par år efter statskuppen -73 och vi har bott i Skåne sedan dess. Mitt politiska engagemang började i tjugoårsåldern och jag organiserade mig i partiet 2001 i samband med Göteborgskravallerna. Sedan 2002 har jag suttit i partistyrelsen. Men jag gillar inte bara politik – jag tycker om att läsa, både skönlitteratur och annat, och så gillar jag idrott.
Kommunister är konkreta och verklighetsbaserade
RP: Hur tänker du när det handlar om att bedriva en meningsfull regionpolitik i ett Skåne där det verkar vara så stora skillnader mellan olika samhällen? Vi hör om skjutningar och gängkriminalitet i Malmö och om invandrafientliga landsortskommuner, samtidigt som det lyfts fram vackra, idylliska småstäder och nyskapande arkitektur i regionen. Hur får du ihop det?
Victor: Möjligheten att driva en meningsfull regional- och kommunalpolitik beror mest på vår egen förmåga att nå ut till olika skikt i samhället i de frågor som ligger invånarna nära. Att som andra partier använda uttryck som till exempel ”det blåser högervindar” är inget som kommunister gör. Vi är konkreta, undersöker verkligheten och gör tydliga, verklighetsbaserade och konkreta analyser, det är därför våra uttalanden sällan missar målet. Det kan arbetare och vanligt folk förstå var de än bor och hur deras vardagsliv än skiljer sig åt i detaljerna.
Ta NATO-frågan som ett exempel, för oss kommunister var det inte en överraskning att Socialdemokraterna skulle ändra sin position eftersom det varit tydligt för oss att de sedan slutet på nittiotalet gjort allt för att Sverige ska närma sig NATO.
Det är partiets uppgift att gjuta mod i arbetarklassen och andra skikt, att väcka den slumrande kraft som finns i samhället för förändring. Det är det enda sättet att bedriva meningsfull politik som bygger på arbetarklassens intressen.
RP: Vad ser du som de allra viktigaste frågorna? Vad engagerar människor politiskt i Skåne idag?
Victor: De viktiga regionala frågorna är de samma som i det övriga Sverige. Sjukvården, bostäder, skola men också inflationen och energipriserna. Det är de här frågorna som de flesta brukar prata om när man träffar folk.
För ett kommunistiskt parti är förstås alltid frågan om socialismen den viktigaste, men för många är det en fråga som ligger långt in i framtiden. Vad vi gör är att presentera ett trovärdigt alternativ, där vi visar på förändringar som skulle kunna göras här och nu, samtidigt som vi kopplar det till en mer långsiktig kamp för socialismen. Det här arbetar vi för tillsammans – vi har ingen kravlista till politiker eller myndigheter, utan vi lär ut att vill man förändra saker måste man själv ta ansvar och organisera sig. Endast på detta sätt kan man få igenom även den mest ynkliga reform. Man får inget gratis.
Genom en sådan taktik lyfter man ju samtidigt med olika mål upp frågan om socialismen, förklarar att om en person tycker att skolan ska vara offentligt styrd och ägd varför då inte banker, järnväg och elbolag. Men framför allt trycker vi på frågan om makt och samhällig organisering.
Skåningar är progressiva, och förresten bäst på allt!
RP: En fråga som alla vill ställa, men ingen riktigt vågar: är de vanliga arbetande skåningarna mer reaktionära än resten av Sverige – mera rasistiska, mera anti-vaxers, mera klimatskeptiska och mera övertygade om sin egen förträfflighet?
Victor: Om man ser fascismens inflytande genom Sverigedemokraterna så är de relativt jämnt fördelade över landet, bortsett från norra Sverige. Däremot hade de en bas att hämta från genom de olika rasistiska kommunala småpartierna som fanns förr. Det var genom att assimilera dessa som SD växte till sig.
När de gäller de reformistiska partierna som till exempel Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är det faktiskt i Skåne som de är mest progressiva, samma är det med den utomparlamentariska och antifascistiska rörelsen. Det är i Skåne som de är mest aktiva.
När det gäller skåningars egen förträfflighet så måste man förstå att det är inte bara är baserat på gott självförtroende, utan det är till och med vetenskapligt bevisat att vi är bäst på allt (skratt).
RP: Säg nu att du skulle hamna i en regional församling – hur skulle du kunna agera på ett bra sätt, när det ska fördelas pengar, om det till exempel gäller resurser för invandrarmottagning när folk hellre vill ha en idrottsanläggning? Vad gör en kommunist i olika lägen där budgetalternativ ställs mot varandra?
Victor: I ett sådant läge måste partiet driva båda frågor. Och betoningen ligger på partiet – en kommunist som valts in en regional församling är ju inte ensam och för inte en egen politik, hen har hjälp och stöd av partiet, precis som andra kamrater sagt när de fått samma fråga. I såna här ”finansieringsdilemman” är oftast båda sakerna viktiga och vi ska inte ta hänsyn till prioriteringar när vi i realiteten inte behöver. Det är inte så att Sverige befinner sig i en extrem kris där arbetarklassen har makten och vi står inför en intervention eller en handelsblockad av imperialismen. Kommunerna och regionerna har mer pengar att röra sig med än vad man tror, och man måste sätta press på dem. Om de inte vill så måste arbetarklassen tvinga dem till det.
