En ny regering, men samma reaktionära kapitalistiska politik fortsätter

KRÖNIKA Vi har fått en ny regering, men är det en ny regeringspolitik som tillträder?

Magdalena Andersson kommer med kritik mot Tidöavtalet. Men vad säger kritiken? Att ”högern” inte talar så mycket om välfärden, att rekryteringen till de kriminella gängen inte tas upp och att elstödet inte börjar den 1 november. Jag tycker att det är en förkrossande kritik med tanke på att Anderssons regering har stött välfärden otroligt mycket, har stoppat den påstådda kriminaliteten och har delat ut massor med elstöd.

Att vi har en reaktionär regeringen där SD håller i taktpinnen förstår väl alla. Att oppositionens kritik är lika reaktionär förvånar alla som fortfarande tror på att sossarnas står för ett rättvisare samhälle. Vänsterpartiet pep förstås nåt om att snart kommer svåra tider för välfärden. Men vad är då V:s plan då för att bemöta den reaktionära politiken? Ingenting! Men de kanske ska affischera med Nooshis bild igen för att skrämma bort ”högern”. Det kan hända, för V saknar som bekant en politisk linje.

Så vad har arbetare, tjänstemän, ungdomen, alla utsugna grupper i samhället att förvänta sig och vad ska de göra? Ska de visa tålamod när alla välfärdens erövringar på ett mera bestämt och mera brutalt sätt än förut tas bort, och ska de vara likgiltiga när Sveriges folk blir mer och mer involverat i ett imperialistiskt krig under NATO:s ledning? Ska de vänta på att någon annan agerar – kanske fackets reformistiska ledning rentav?

Nej! Man kan inte slappna av. Både regeringen och oppositionen tävlar om att få borgarklassens välsignelse. De finns långt borta från folkets intressen. Bara en förstärkt klasskamp kan hindra den reaktionära attacken och bana väg för arbetarmakten som kan garantera välfärd, solidaritet och samhällsfred.

Panos Alepliotis

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.