Järnvägsarbetare i Frankrike slutar strejka

UTRIKES Strax innan julhelgen nådde järnvägsfackföreningarna CGT-Cheminots, l’Unsa-Ferroviaire, SUD-Rail och CFDT-Cheminots en överenskommelse med det franska statliga järnvägsbolaget SNCF (Société nationale des chemins de fer français) och avslutade sin strejk. 

Enligt avtalet som skrevs under den 23 december kommer tågvärdars månatliga bonus att höjas från 600 till 720 euro. SNCF:s ledning har också gett en garanti för att anställa ytterligare 200 säkerhetsarbetare på järnvägarna nästa år. Slutligen har administrationen lovat att omvärdera lönesystemet och utarbeta karriärutvecklingsprogram.

Däremot kommer arbetarnas krav om allmän lönehöjning i takt med inflationen inte att uppfyllas.

I enlighet med avtalet drog fackföreningarna tillbaka varslen om den strejk som var planerad under nyårshelgen den 31 december – 1 januari. Störningar på järnvägarna under julhelgen gick dock inte att undvika. Den 23 december blev upp till 40% av alla resor resor med snabbtåg i hela landet inställda.

Fackföreningarna gick med på överenskommelsen under stor press från regeringen. Dagen innan avtalet undertecknades uttalade Frankrikes president Emmanuel Macron stark kritik mot de strejkande transportarbetarna.

”Det är intolerabelt att flera hundra människor blockerar landet och förstör fransmännens högtider efter två års pandemi,” förklarade Maсron.

Ironiskt nog lade han till att de strejkande järnvägsarbetarna ”helt saknar empati och solidaritet” med de övriga medborgarna som försöker ta sig till sina släktingar till högtider. Regeringen borde, enligt honom, inte ”förbli en åskådare i [sådana] sociala konflikter, utan fortsätta mobilisera sig” mot de ”oansvariga” strejkdeltagarna.

Beröm av fackföreningarnas kapitulation

Efter att fackföreningarna kapitulerade började regeringen däremot att hylla facken för deras ”ansvarsfullhet” gentemot det franska folket. Den biträdande transportministern Clément Beaune sammanfattade att ”den sociala dialogen mellan SNCF:s ledning och fackföreningarna har burit frukt.”

Den enda frukten som en sådan ”social dialog” har burit är emellertid till regeringens fördel. Strejkhotet har blivit undanröjt, medan järnvägsarbetarna bara har fått några små eftergifter som varken avsevärt förbättrar deras position eller betydligt minskar järnvägsbolagets vinst.

Situationen i Frankrike visar att fackföreningarna kan svika arbetarnas intressen lika väl som de kan skydda dem. Genom överenskommelser med den borgerliga klassen kan fackföreningar i praktiken dämpa arbetarrörelsen och dess motstånd mot kapitalismens exploatering. Det är därför det behövs ett nära samarbete mellan fackföreningarna och ett revolutionärt parti för att bedriva en ständig och konsekvent kamp för arbetarnas rättigheter.

Perry Young

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.