MILJÖ Att miljöengagerade politiker och aktivister utsätts för eskalerande hot i hela världen fastställdes nyligen av Naturskyddsföreningen. Rapportförfattaren Victor Åström berättar för kurera.se att det är förenat med livsfara att vara miljöaktivist i bland annat Sydamerika, vilket beror på storföretagens ökade makt.
Utvecklingen har gått mot att man låter företagen härja allt mera ohämmat medan staten håller dem om ryggen. Människorättsrörelsen är lika utsatt i de länder där miljökämpar förföljs och Victor Åström påpekar att ett samarbete med exempelvis fackföreningar skulle kunna vända på utvecklingen.
I en undersökning från Expo visade det sig att var tredje svensk håller med om håller med om något konspirationsteoretiskt påstående, och hit hör också åsikten att klimatförändringarna inte har något med människans aktiviteter att göra: man avfärdar vetenskapen, och tror på den yttersta högerns förklaringar och populistiska scenarier.
En orsak i tider av osäkerhet och oro tycks vara att det saknas positiva framtidsbilder och att det saknas tankar om hur ett inkluderande och hållbart samhälle kan skapas. Det menar Expertgruppen Normskifte, som trots detta lägger sig prydligt på sidan för en snäll och miljöfunktionell kapitalism. Nya lagar och affärsmodeller, konsumenternas ansvar och ett annorlunda vardagsliv ska till, menar man. Riktigt hur den här märkliga kombinationen ska fås på fötter säger man inte.
Det verkliga normskiftet innebär förstås också ett skifte i samhällssystem. Kapitalismen kan aldrig bli hållbar eller snäll – för att rädda miljön behöver vi slå in på en väg mot ett samhälle som bygger en gemensam och hållbar framtid utan utsugning – vi måste slå undan benen på profitörernas avskogningar, växthusgasutsläpp och livsfarliga föroreningar, deras förföljelser av ursprungsbefolkningar, miljökämpar, politiska och fackliga aktivister och inte minst deras förljugna, vetenskapsfientliga och hatiska högerpopulism.
