SKP:s bidrag vid EKI-konferens i samband med 100-årsdagen av Sovjets grundande

TEORI & HISTORIA, PARTIET I december 2022 anordnade det Europeiska Kommunistiska Intiativet, EKI,  en digital konferens för att högtidlighålla 100-årsdagen av Sovjetunionens grundande. SKP deltog med detta tal från vår internationelle sekreterare Karl Gunnarsson:

Kära kamrater, 100-årsdagen av Sovjetunionens grundande är ett viktigt tillfälle för de som kämpar mot kapitalismen och för bildandet av socialismen. Sveriges Kommunistiska Parti vill därför tacka Greklands Kommunistiska Parti för att vara värd för denna telekonferens för Europeiska Kommunistiska Initiativet, och för att bidra med tekniskt stöd och simultantolkning.

Själva grundandet av Sovjetunionen var ett stort genombrott. Detta ledde till vidare framsteg, som knappast behöver räknas upp för dem som närvarar här. Ändå måste den stora segern över fascismen i andra världskriget, en seger som det sovjetiska folket fick betala ett mycket dyrt pris för, även nu nämnas och hedras. Det är en ännu större bedrift om man tänker på att det ryska kejsardömet var ett av Europas mest efterblivna länder som led stora förluster under det första världskriget, och den förstörelse det nybildade Sovjetryssland och dess folk drabbades av under det imperialistiska interventionskriget, det så kallade inbördeskriget.

Genom det första världskrigets blodsutgjutelse och elände uppstod en situation i Ryssland som Bolsjevikerna, under Lenins ledarskap, kunde utnyttja för att åstadkomma Oktoberrevolutionen, den första lyckade proletära revolutionen. I detta sammanhang får vi dock inte glömma hur många av den Andra internationalens partier som förrådde proletariatet i början av det första världskriget. Genom att inta en chauvinistisk linje och ställa sig på samma sida som sina egna länders kapital, och till och med rösta för krigskrediter för att möjliggöra sina länders krigsföring, vände dessa partier ryggen mot de arbetande folken som de skulle representera. Istället för att motsätta sig det imperialistiska första världskriget blev de bourgeoisiens medbrottslingar i att tvinga arbetare att slakta andra länders arbetare. För arbetarna blev det aldrig någon fråga om seger, utan endast förlust, då de själva inte hade något att vinna i monopolkapitalets stora spel, där insatsen var deras liv.

Bolsjevikerna ställde sig däremot på arbetarnas sida mot imperialismen, istället för att bli borgerlighetens kollaboratörer, och motsatte sig därför bestämt kriget. Endast genom denna kompromisslösa hållning kunde bolsjevikerna bli det parti som skulle leda den första framgångsrika socialistiska revolutionen, den revolution som resulterade i grundandet av den stora Sovjetunionen, som vi nu hedrar hundra år senare.

Sovjetunionen – en socialistisk enklav

När den efterlängtade världsrevolutionen inte följde i oktoberrevolutionens kölvatten stod Sovjetunionen inför den enorma utmaningen att vara en socialistisk enklav. Även om den imperialistiska interventionen efter oktoberrevolutionen misslyckades med att krossa arbetarstaten som höll på att byggas upp, var det aldrig fråga om att de imperialistiska makterna skulle ge upp och acceptera existensen av en socialistisk stat.

Försvaret av den sovjetiska revolutionen mot de avancerade kapitalistiska länderna krävde en enorm insats av utbildning, industrialisering och kollektivisering av jordbruksproduktionen. När den gigantiska attacken kom, leddes den av Tysklands fascistiska Hitlerregim och genomfördes med hjälp av andra fascistiska stater. Målet var att utrota befolkningen och göra de överlevande till slavar. De mest reaktionära, naket arbetarfientliga staterna fokuserade sina imperialistiska ambitioner på Sovjetunionens resurser och på att krossa det största hotet mot hela det imperialistiska systemet; den stora Sovjetunionen under marxismen-leninismens ledning.

Vi vet alla vart de fascistiska imperialisternas ambitioner ledde: till den röda fana som fladdrade över den tyska riksdagen i maj 1945. Än idag står världens människor i tacksamhetsskuld till Sovjetunionen och dess folk för deras ojämförbara roll i att besegra det fascistiska tredje riket, och för deras uppoffringar för att uppnå denna seger.

Kampen mot fascismen är kampen för socialismen

Den heroiska segern över fascismen i det andra världskriget, så viktig och nödvändig den än var, kunde dock inte bli den slutliga segern över fascismen. Den slutliga segern ligger fortfarande framför oss och kan endast åstadkommas genom socialismens slutliga seger över kapitalismen. Så länge kapitalismen med sina inneboende klassmotsättningar existerar, kommer fascismen att existera. Kanske är den inte alltid i förgrunden, men den väntar i kulisserna på det tillfälle när den liberala demokratins fasad måste släppas och ersättas med det nakna klassvåldet, för att återigen stegra exploateringen av de arbetande folken. Bourgeoisien kommer att använda alla nödvändiga medel för att säkra sina vinster, precis som de kommer att göra för att säkra sin status som den härskande klassen och det kapitalistiska produktionssättets fortsatta existens, det som deras egen existens beror på.

Sammanfattningsvis kommer varje seger över fascismen att vara en tillfällig seger om inte kapitalismen besegras och ersätts med socialismen. Dessutom får vi inte glömma att konflikten mellan de västallierade och axelmakterna under andra världskriget till sin natur var en imperialistisk konflikt mellan imperialistiska makter som försökte vinna fördelar eller att förhindra motståndarnas framgångar. Kapitalistiska stater har aldrig haft några problem med att bekämpa en fascistisk stat, bara för att vända sig om och sluta allianser med andra fascister.

Det går därför inte att jämföra kapitalistiska stater, som hävdar att de bekämpar fascismen när de brottas för sin position i det imperialistiska systemet, med Sovjetunionen som krossade fascismen och befriade förtryckta folk.

När vi ser tillbaka på Sovjetunionens historia finner vi stor inspiration i dess framgångar. Det visar att en annan värld inte bara är en dröm, utan en möjlig verklighet. De många lärdomar som finns i uppbyggnaden av Sovjetunionen, och den kontrarevolution som blev dess slut, lever vidare i kommunisternas revolutionära arbete idag och kommer att fortsätta att påverka kampen för en socialistisk morgondag.

Karl Gunnarsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.