KLIMAT I Sverige är frågan om reduktionsplikten just nu en het potatis. Vad det handlar om är alltså mängden biobränsle som ska tillsättas bensin och diesel och som ska ske se till att Sverige når de klimatpolitiska mål som satts upp fram till 2030.
Den socialdemokratiska regeringen sänkte kraven för bensin från 10,1 till 7,8 procent och för diesel från 35 till 30,5 procent, och den nuvarande regeringen sänker till sex procent för både diesel och bensin från och med nästa år. Konsumenternas ekonomi, och särskilt barnfamiljernas, har framhållits som orsaker till dessa sänkningar.
En forskare mot reduktionsplikten
I debatten finns det anledning att lyssna till en kritisk förskare, Stefan Wirsenius, docent i miljö- och resursanalys av jordbrukssystem vid Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers. I praktiken, säger han, är det snarare dåligt för klimatet med en hög reduktionsplikt. Det ökar nämligen markanvändningen och leder till avskogning av främst regnskog i andra länder. Skogen binder koldioxid och när den försvinner släpps all den koldioxid som lagrats i den ut, och inte heller fångas någon ny koldioxid in. Wirsenius är inte nådig i sin kritik: ”Om övriga världen skulle bete sig som Sverige hade det inte funnits någon regnskog kvar” säger han. Däremot menar han att biobränsle från rätt källor – som restprodukter från skogsindustrin – kan vara till nytta, fast nästan ingenting av vårt biobränsle kommer från svensk råvara.
Som det ser ut nu tankar svenskar faktiskt sina bilar indirekt med regnskog från exempelvis Brasilien och Indonesien. Wirsenius beräkningar visar att det skulle krävas en markanvändning på ungefär en miljon hektar för en reduktionsplikt på 20 procent i Sveriges transportsektor. Det är ungefär samma yta som idag används i vårt land för att odla ätbara grödor, vilket ger ett hum om vad som krävs.
Nu vill Wirsenius ju att kapitalismen ska fungera optimalt, så han ser problemet ur synvinkeln att fortsatt profit måste fixas med tekniska lösningar. Istället för bioenergi från dåliga källor vill han ha elektrifiering via kärnkraft, sol och vindkraft. Klimatproblemen ska lösas med teknik, tycker han.
Samhällskritiska röster och Sveriges Kommunistiska Parti
En samhällskritiskt åsikt kom redan tidigt också från miljörörelsen. Bland annat Greenpeace och Fridays for future var skarpa i sitt motstånd mot satsningen på reduktionsplikt. De betonade att biodrivmedel släpper ut minst lika mycket koldioxid som vanlig bensin och diesel vid förbränningen, men att sifforna inte syns i redovisningen, eftersom FN och EU kommit överens om att kvitta utsläpp från bland annat biodrivmedel mot upptag av koldioxid i naturen, framför allt av skogen i så kallade kolsänkor.
Principen man går efter när biobränsleses som en lösning är denna: snabba grödor som omvandlas till bränsle (som förbränns och skapar koldioxid) ersätts av nya snabba grödor som tar upp lika stor mängd koldioxid, och så kan man ostraffat fortsätta släppa ut växthusgasen. Men nu handlar ju klimatförändringarna förstås om den totala mängden växthusgaser i atmosfären, oavsett varifrån de kommer, något som SKP påpekar i sitt miljöprogram. SKP ser ingen lösning inom den profidrivna ekonomi vi lever i – en illusion som tyvärr finns i stora delar av miljörörelsen.
För att nu återkomma till Wirsenius: oavsett hans drömmar om teknolösningar är forskningsresultaten ändå slående – och de visar att miljöns problem och klimatförändringarna spänner över hela världen, handlar om många olika ekosystem och samband, och att ingenting kan lösas genom enkla åtgärder som passar en sektor av kapitalism som hand i handske.
