Goda Nyheter! Alla lider och någon gjorde något!

KRÖNIKA Nu är det ett tag sedan nyheterna om Murhafs säljrekord för majblomman var på förstasidorna – men jag stötte på ett inlägg av liknande karaktär häromdagen. Inlägget handlade om en man, som efter att ha samlat ihop pengar till en operation som skulle ge honom fungerande ben fick höra om en pojke som behövde pengar till en liknande operation.

Pojken operation hade högre chans att lyckas, och då bestämde sig mannen att ge pengarna som han ämnat åt sig själv till pojken. I inlägget framställdes mannen som en osjälvisk hjälte och så var det med det. Och visst är det en stor handling, men som vanligt med sådana här berättelser så belyser de bara det hjärtevärmande elementet.

När jag läste det här inlägget, så kunde jag inte annat än att känna en sorts fruktan skölja över mig: vilken värld lever man i när man ska behöva göra ett sådant beslut? En värld där kungar har veckolånga fester klädda i guld och diamanter, och där miljardärer mäter sina… tillgångar… genom att skicka raketer ut i rymden.

Den här stackars mannen skulle aldrig ha behövt stå inför det ödesdigra beslutet att ge upp chansen att åter kunna gå, och på samma sätt ska inget barn behöva hamna på förstasidan för att ha genererat miljonbelopp i resurser för att hantera barnfattigdom. Vi väljer varje dag att tolerera fattigdom, och när något stort händer så ligger fokus på de groteska besökssiffror Murhafs bedrift fått från de reaktionära skikten. Ingen har ställt sig frågan varför Majblomman-organisationen överhuvud taget behöver finnas.

Majblomman är en intresseorganisation för bekämpandet av barnfattigdom, som till viss del har i uppdrag att säga åt politiker att det kanske är bra om barn inte lever i fattigdom…

Den här organisationen har funnits i mer än ett sekel! Från en period när vissa nationer fortfarande var direkt koloniserade, slavarbete var normalt och industrialiseringen fortfarande var i sin gryning. Idag lever vi i en värld där det produceras mer mat än vi kan konsumera, vi har förmågan att förse varenda människa med tak över huvudet och en god utbildning!

Hur kan det komma sig att det fortfarande är möjligt för ett barn att samla pengar till att lösa fattigdom? Det är såklart en retorisk fråga med ett självklart svar, men jag finner det viktigt att belysa hur bisarra dessa historier är i modern tid. De enda kvarstående kriserna vi inte aktivt tolererar är naturkatastroferna, och inte ens de är helt oövervinneliga.

Vi, alltså samhället – det kollektiv som domineras av en liten intressegrupp – låter varje dag regering och företag gå utan skuld för den hunger, kyla och ovärdiga vardag som dagligen drabbar miljarder och åter miljarder av våra kamrater världen över. Hur kan den massaker de styrande skikten tolererar fortgå än idag?

När Murhaf säljer blommor för miljoner, så tänk på att det här är pengar staten redan har förmåga att fördela, men istället väljer att lägga på ordningsvakter och skattelättnader för imperialistiska bolag. Både sossar och moderater, svenska, franska och kinesiska ämbetsmän tillåts gå fria trots att de inte slåss för varje människas rätt till ett värdigt liv, ett liv med full mage och isolerade väggar.

 

Tudoer Häggberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.