UTRIKES I söndags hölls både president- och parlamentsval i Turkiet. Resultatet visade ett fortsatt stort stöd för det styrande APK och presidenten Erdogan, även om det inte är lika stort som förut. Kommunisterna kunde emellertid inte bryta igenom och nå de framgångar man hoppats på, vilket man också självkritiskt analyserar.
I ett uttalande från Turkiets Kommunistiska Parti (TKP) gör man ett första försök att analysera söndagens valresultat. Partiet konstaterar att de två stora valallianserna – å ena sidan Erdogans Folkalliansen och å den andra den reformistiska Nationella alliansen – i stort sett kompletterar varandra. Tillsammans bildar de en politisk helhet där deras respektive illusioner blir heltäckande; det den ena inte klarar av, klarar den andra. Så hålls också illusionerna om framgång och framsteg under kapitalismen igång och inom de ramar som den turkiska kapitalismen finner godtagbara.
Utöver dessa två partier finns det ytterligare utmanare, som alla fyller sin funktion i den kapitalistiska parlamentarismen. Gröna vänsterpartiet (YSP) och Turkiets arbetarparti (TIP) utgör vänstern inom det turkiska parlamentet och har nära band till det kurdiska vänsterpartiet Folkets demokratiska parti (HDP). Framför allt HDP och YSP, med täta band mellan varandra och med ett stort stöd hos den kurdiska befolkningen, spelar en viktig roll när det gäller att upprätthålla samma illusioner i de östra delarna av Turkiet.
Även TIP, som bröt sig ur det turkiska kommunistpartiet 2014, spelar en viss roll här, framför allt som kapitalets vänsterfront. Partiet vill på ett enkelt och ofarligt sätt nå socialismen och håller på så sätt kvar människor inom kapitalismen – man varken vill eller förmår utmana det nuvarande systemet, utan blir en samlingsplats för de som är missnöjda med att de tidigare vänsterpartierna går högerut. Därmed bidrar man aktivt till att förhindra dem att gå ännu längre vänsterut.
Det kommunistiska partiets illusioner
Med 63 000 röster och 0.12 procent av rösterna blev valet inget genomslag för TKP, även om det blev ett steg framåt från det föregående resultatet på 52 000. Det har föranlett dem att också vara självkritiska. De skriver därför i samma uttalande att även kommunistpartiet lurats in i en illusion, nämligen den att de kan öka sina röster bland annat genom att kompromisslöst försvara sekularism, självständighet, republikanism och socialism.
Detta har man inte lyckats med, konstaterar partiet istället och betonar att man inte enbart, eller ens huvudsakligen, mäter sin storlek i antalet röster. Om folket inte ser kommunistpartiet som ett valparti, så blir de inte förolämpade av det, skriver partiet. Partiets fokus ligger nämligen utanför parlamenten.
Inför den andra omgången av presidentvalet har kommunistpartiet uppmanat till ett stöd för Erdogans motkandidat, socialdemokraten och kemalisten Kilicdaroglu.
