Vattenkatastrof – det sista fossila vattnet tar slut i Jordanien

KLIMAT Under miljömötet COP27 i november förra året slöt Israel och Jordanien ett avtal om att Israel ska förse Jordanien med avsaltat havsvatten i utbyte mot solenergi som ska framställas i anläggningar som byggs av Förenade Arabemiraten. Det har protesterats mot avtalet på båda sidor och den palestinska befolkningen i Jordanien kallade det ett ”skamavtal” i stora folkliga demonstrationer. Men trots att de politiska implikationerna är betydande, är det inte de som är borde vara i fokus här. Det är den avgrundsdjupa klimatkris som regionen står inför.

I det torra Jordanien pumpar man nämligen just nu upp det sista av landets fossila vatten – vatten som ligger i bergrum där det har lagrats under årmiljonerna och som det tar årmiljoner att nybilda. Det tar slut inom 25 år.

En allvarlig indikator är att vattnet i Döda havet sjunker med 1,4 m om året. Nu spelar saltvattnet i Döda Havet i sig naturligtvis ingen roll för vattenförsörjningen. Mest är det känt som en turistmagnet eftersom man kan guppa omkring på det utan att simma – något som förstås blir mindre attraktivt om man måste vada genom lervälling på vägen till den minskande pölen. Däremot gör turisternas vattenkonsumtion och turistinfrastrukturen att dyrbart färskvatten förbrukas i rasande takt i regionen, vilket förvärrar områdets vattenkris.

Jordanfloden, saltbassänger och pottaska

Den sjunkande vattennivån beror på olika saker. Den orsak som främst har med vattenkrisen att göra är att Jordanfloden som utmynnar i saltsjön och håller den på nivå, så att säga, har förvandlats till en bäck. Detta eftersom både Israel och Jordanien och Syrien utvinner dess vatten utan begränsningar: vill du se stället där Johannes Döparen var aktiv är det bäst att raska på. Det vatten som rinner där är dessutom i hög grad förorenat avloppsvatten från samma länder, så hur andlig upplevelsen blir kan diskuteras.

Vattennivån i Döda havet är emellertid också indirekt viktig för vattenförsörjningen genom sin klimatreglering, eftersom sjön absorberar värme om sommaren och avger den på vintern. Och här spelar det roll att det finns stora industrier nära de södra delarna av Döda Havet. Här utvinns mineraler i processer som kräver stora vattenmängder. Bland annat handlar det om gödningsmedlet pottaska, som framställs av det jordanska jätteföretaget Arab Potash Company.  En stor del av vattenytan i den södra delen av Döda havet ( som egentligen är två vattensamlingar åtskilda av en landtunga) upptas av bassänger för mineralframställning genom solavdunstning. De står för ca 30-40 % av Döda havets avdunstning.

Om Döda havet bli mindre och till slut försvinner blir vintrarna allt kallare och torrare, och somrarna blir varmare med ännu mer ökad avdunstning. Det unika ekosystemet runt sjön havererar också, med konsekvenser som inte riktigt går att överblicka. Att det inte hjälper vattenkrisen är lätt att se – och resultatet är att det blir svårt att överhuvudtaget leva i området.

Just nu har mångmiljonstaden Amman vatten i kranarna under 36 timmar i veckan – och då med svagt flöde och dåligt tryck. Hygienen i bland annat skolorna är eftersatt. De hushåll som på något sätt kan skaffa fram pengar köper dyrt extravatten från privata företag som pumpar upp och säljer det fossila vattnet. Jordbruket lider – och jordbrukarna är rädda att Israel ska stänga vattenkranen vid nästa politiska kris.

Ett helt land hotas alltså av total vattenbrist, klimatkaos och ekosystemskollaps, och det genererar lite milda rubriker i pressen samtidigt som kapitalet i Israel och Jordanien gör fina affärer. Och resten av världen fortsätter sin gång.

 

Marina Weilguni

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.