KRÖNIKA Den här gången röstar man inte på vilket parti som ska bilda regering. Det är avgjort. Det som kallas Ny Demokrati, det traditionella högerpartiet kommer att bilda regering. Ny Demokrati fick 41 % av rösterna av de ca 60 % av de röstberättigade som deltog i valet. De övriga 40 procenten avstod och stödde därmed dem som kom först.
I vilket fall är frågan vilket parti som ska stå som ledande i oppositionen mot högerns folkfientliga politik. Ska det bli det som kallas för den progressiva alliansen SYRIZA som fick 20 % av rösterna, och som under högerns regeringstid 2019-23 röstade för 50 % av regeringens lagförslag? Eller den andra socialdemokratiska varianten, det gamla PASOK, som fick 11,5 % och som röstade för 70 % av regeringens lagförslag? Alla är lika, tänker det politiskt omedvetna folket och röstar som så många gånger förut på originalet.
Alla de tre partierna åker på samma räls. Det vill säga, att vara med i NATO, i EU, att strama åt alla arbetarrättigheter, stödja kriget i Ukraina och se till att det stora kapitalet tjänar på kriget och krisen.
Det är en negativ situationen det grekiska folket har hamnat i. Alla de tre stora partierna tjänar kapitalet på olika sätt, oberoende om de har skilda politiska recept.
Det är bara kommunisterna som återstår i oppositionen – det är de som tar på sig att vara den enda riktiga till 100 % militanta oppositionen. Kommunisterna fick 7,2 % och ökade från de 5,3% de hade fått 2019. Den 25 juni är det stora vadet om KKE ska behålla sina 26 ledamöter eller om det orättvisa, odemokratiska valsystemet som ger 40 extra platser som bonus till partiet som kommer först, kommer att betyda att det dras bort några ledamöter.
Jag håller tummarna för KKE. Hoppas att kommunisterna i Grekland behåller och ökar sina procent och sina ledamöter. Det är för folkets bästa, eftersom kommunisterna kommer att fortsätta kämpa den 26 juni också, dagen efter valet. Det är inspirerande för svenska kommunister att se våra grekiska kamrater gå framåt för att intensifiera kampen och bana vägen för socialismen.
Panos Alepliotis
