Youtube och politiken

DEBATT, KULTUR På senare år har den politiska sidan av Youtube vuxit och tagit allt mer plats på plattformen. Allt fler kanaler och personligheter har etablerat sig och vuxit i popularitet över hela det politiska spektrat där politik, ekonomi och filosofi diskuteras och analyseras. Utbudet är stort och det kan vara svårt för den oinsatte att hitta rätt och sovra bland dessa. Därför tänker jag gå igenom några exempel på vad man kan hitta, men också fundera lite på vad som är bra och dåligt med dessa typer av videos och kanaler, och hur kommunister bör förhålla sig till dem.

I takt med ett alltmer individualiserat och alienerat samhälle som vi befinner oss i, så hittar allt fler människor trygghet och underhållning i sina skärmar. Därför kan innehållet i dessa typer av videos vara bra för marxister att producera, eftersom man når socialt och ekonomiskt isolerade människor som potentiellt kan vara mottagliga för budskapen i klippen. För tittarna skulle en ökad mängd marxistiskt lagda videos innebära att man får flera perspektiv på olika frågor, så länge man är villig att leta.

Det som inte är så bra, är att man aldrig kan bygga en rörelse via detta medium. Tittarna och Youtube-personligheterna bygger istället parasociala relationer som känns verkliga för tittarna fast de inte är det, och i slutändan uppmuntrar till intellektuell lathet. Det är heller aldrig säkert att marxistiska youtubers fortsätter att vara lojala med arbetarklassen om de blir tillräckligt stora.

Som tidigare nämnt, finns dessa typer av kanaler och producenter över hela det politiska spektrat. Nedan radar jag upp några exempel:           

Marxistiska youtubers   

Två exempel på marxistiska youtubers är Hakim, en irakisk läkare och marxist, och Second Thought som är en amerikansk marxist. Dessa två brukar prata om olika marxistiska begrepp och försöker också applicera en marxistisk analys på problem som uppstår här i den kapitalistiska världen.

Breadtubers, också kända som arnakister och socialdemokrater

Sedan har vi så kallade ”Breadtubers”. Begreppet är en sammanslagning av ”Youtuber” och en referens till Peter Kropotkins ”Erövringen av brödet”. Som förklaringen antyder, hittar man för det mesta anarkistiska, socialdemokratiska och andra frihetligt socialistiskt lagda kanaler inom denna sfär. Detta är helt enkelt människor som ser på världen på en enklare nivå eller som saknar klasspolitik. Två exempel är anarkisten Non Compete och socialdemokraten Three Arrows – människor som ger ett progressivt intryck, men saknar en klassanalys eller materialistisk ideologi. De ser sig inte som marxister, men vill ändå uttryckligen förändra världen till det bättre.

”Debate bro” – Liberalerna

Självklart har även liberaler en plats på Youtube. Personligheter som Destiny och Vaush är folk som inte vill se på världen som ett system utan har en individualistisk människosyn. Men det som kanske utmärker dessa typer jämfört med andra liberaler är att deras videos i stor utsträckning går ut på att vinna debatter mot andra, oavsett vad de handlar om. Det kan till och med gå så långt att de tar till fascistiska argument för att vinna en debatt, oavsett om de egentligen har fascistiska åsikter eller ej. Viktigast av allt är att de producerar sina videoklipp för att tjäna pengar.

Hela högerblocket med både liberaler, reaktionärer och fascister

Jag klumpar ihop högern eftersom hela Youtube-högern har mer eller mindre samma principer: det handlar bara om hur långt de är villiga att gå för att försvara kapitalismen. Här snackar man om individualism, fri marknad eller kontroll av de gamla storföretagen (tradition, stat, kapitalism), systematisk kontroll av minoriteter, gammalmodig syn på hbtqi. Här handlar det om youtubers som exempelvis David Pakman, Ben Shapiro, Steven Crowder.

Vad bör vi göra?

Vi som marxister måste försöka utnyttja internet för att nå potentiella revolutionära tendenser hos unga människor, annars når reaktionärerna dem. De kan ledas vilse med lögner om ”det perfekta förflutna” och rasism som hänger samman med detta. Hyperindividualism och en växande fattigdom särskilt bland unga har skapat ett samhälle där man är isolerad, vilket leder till psykisk ohälsa. Där fyller ofta politik på internet en funktion, och genom den kan vi försöka knyta unga människor till oss.

Men jag vill här också betona vikten av att organisera sig i det kommunistiska partiet för att få en ordentlig politisk skolning och gemenskap – och SKP erbjuder både grund- och fördjupningskurser som ges över internet!

Oliver Adler

Skriv ut