DEBATT, UTRIKES Vi känner nog alla till tragedin för några veckor sedan då lite över sjuhundra människor, flyktingar – män, kvinnor och barn – omkom. Som Riktpunkt redan har rapporterat om så upptäcktes den överfyllda flyktingbåten på ett tidigt stadium och att den hade stora problem.
Det visade sig att myndigheterna på ett tidigt stadium hade följt flyktingbåten genom radar, telefon och radio i flera timmar innan den förliste. De kände alltså till hur överlastad båten var och vilken dålig kondition den befann sig i. Ändå ingrep inte myndigheterna. Kustbevakningen hävdade att båten hade haft en stadig kurs mot Italien och att människorna ombord hade tackat nej till hjälp.
Men detta var lögn. Enligt satellitbilderna så drev båten planlöst runt i cirklar och bakåt i minst sex timmar innan den förliste. Myndigheterna måste ha känt till att flyktingbåten skulle förr eller senare förlisa – men de gjorde inget. De satt bara med armarna i kors och såg på när människor drunknade ute i havet. Det var en medveten handling. De kände till vad som skulle hända men de övergav dem. Männen, kvinnorna och barnen hade ingen chans att överleva när båten väl hade förlist.
Hur kan man se på när människor dör utan att göra ett enda försök till att rädda dem?? Vem kan se på när barn drunkna utan att ingripa? Så var det en tragedi – eller var det ett massmord?
Ungefär samtidigt rapporterade det om att en ubåt med några förmögna rika män hade försvunnit vid Titanics vrak. Myndigheterna i alla länder skickade omedelbart dit undsättning för att rädda dessa människor. Men det visade sig sedan att det var försent. Troligen hade ubåten redan förlist på vägen ner och döden hade varit omedelbar för männen ombord.
Men myndigheterna kunnat rädda människorna ombord på flyktingbåten. Inte en gång, utan vid flera tillfällen.
Så kapitalistklassen värderar människor utifrån deras ursprung och vilken klass de tillhör.
Kerstin Stigsson
