UTRIKES Nya uppgifter visar att den grekiska kustbevakningen med stor sannolikhet mörkar vad som egentligen hände vid det fasansfulla skeppsbrottet utanför Pylos i Grekland, där hundratals människor omkom. Det räcker inte med att EU:s miserabla flyktingpolitik tvingar människorut till desperata, livsfarliga resor för att de inte har några andra val i världen, att de har förlorat allt annat innan de också förlorar sina liv. Vi får inte ens veta sanningen. Idag läser vi dock även om en försvunnen ubåt med fem personer från eliten ombord – och då ser det annorlunda ut.
Den första olyckan – flyktingkatastrofen
Brittiska BBC har tagit del av analysadata från Marine Traffic, en spårningsplattform för skepp, som visar hur andra skepp rörde sig i flyktingbåtens omgivning – båten själv hade naturligtvis ingen spårningsenhet och kunde inte ses, men runt platsen där den senare sjönk pågår aktivitet i timmar. Detta syns tydligt på den film som finns på BBC:s webbplats. Den skadade båten förflyttade sig enbart med havsströmmarna och vinden – den var inte på stadig kurs mot Italien som den grekiska kustbevakningen hävdar. Andra båtar närmar sig nämligen och enligt egna uppgifter lämnar de av förnödenheter via ett rep och slår larm. Den nödställda båten filmades också, och rörde sig då inte alls.
Tidslinjen
Här är hålltiderna: EU:s gränspolis Frontex lade märke till båten vid 08:00 GMT (kl. 10.00 svensk tid) på tisdag 13 juni och informerade grekiska myndigheter. Alarm Phone, en nödlinje för flyktingar i sjönöd fick ett telefonsamtal 12:17 GMT (kl. 14.17 svensk tid) om att båten behövde hjälp. Båten Lucky Sailor beordrades av kustbevakningen att ge förnödenheter till de nödställda 15.00 (kl.16.00 svensk tid), och man kan se på Marine Traffic hur den ändrar kurs för att göra detta. 15.35 (16.35) sågs den stillastående båten av en kustbevakningshelikopter enligt vittnen. Även andra båtar närmade sig, och från Faithful Warrior filmades situationen. 23.00 (midnatt svensk tid) sjönk flyktingbåten. Klockan 23.00 ser man också på Marine Traffics skärm hur flera båtar strömmar till förlisningsplatsen för att ta upp människor ur havet.
Fjorton timmar av stiltje i tilltagande dödsångest och nöd…under vilka den grekiska kustbevakningen säger att båtens färd stadigt gick mot Italien, att hjälp erbjöds men att man inte ville ta emot den, att man drog in ett rep som kustbevakningens personal hade tänkt använda för bordning. Ingen kan se var kustbevakningens båtar befann sig – för de behöver praktiskt nog inte visa sina spårningsdata.
Vilka nya förklaringar och lögner som kommer nu kan man bara spekulera om. Inget som sägs återkallar heller till livet de runt femhundra personer, mestadels kvinnor och barn som dog en ohygglig död, och det finns inga ursäker som duger. Ljuset i detta mörker är att protesterna mot den omänskliga flyktingpolitiken har ekat i Greklands städer, där det grekiska kommunistpartiet KKE har organiserat solidaritet och kamp.
Den andra olyckan – försvunnen ubåt
En ubåt från företaget Ocean Gate, med fem personer ombord, gick på söndagen ned vid vraket av Titanic för att beskåda detsamma. För en 8 dagars Titanic-utflykt med ubåtsdykningar betalar man 250 000 dollar. Ombord fanns en pakistansk affärsman och hans son, en brittisk miljardtung business man, Ocean Gates chef och en fransk ”explorer” som de människor bygger sin karriär på att resa till farliga och otillgängliga platser kallas numera.
Kontakt med ubåten förlorades efter 1 timme 45 minuter. Syret ombord räcker 96 timmar, och tiden börjar nu bli knapp. Här pågår en jättelik sökinsats med USA:s och Kanadas kustbevakningar för att rädda de fem. CNN och BBC rapporterar live om räddningsinsatserna. Naturligtvis önskar man att ubåten hittas, och att de ombordvarande är vid liv. Om inte, så är deras klassresa in i döden säkerligen lika traumatisk som flyktingarnas.
En ofattbar skillnad i synen på människovärde
Men utifrån sett belyser allt den nästan ofattbara skillnaden som kapitalismen gör på människovärdet: både den andlösa mediabevakningen, personkännedomen (flyktingarna på havets botten har inga namn för oss och inga livsberättelser), insatsens storlek och experternas diskussion av intresset för Titanic-vraket och faran med att besöka detta. Den yngste pakistaniern på ubåten är 19 år, och naturligtvis alldeles för ung för att dö. De hundratalet pakistanska barn som skeppats över halva jordklotet av föraktliga människosmuglare och stuvats in som lastgods med sina föräldrar på fiskebåten Adriana i Medelhavet var också alldeles för unga för att dö. De är hans namnlösa landsmän, vars misär han förmodligen aldrig skänkte en tanke när hans pappa betalade en halv miljon dollar för en nöjestripp…
Är det inte uppenbart för alla och envar att vi behöver en annan värld, där medmänsklighet och solidaritet får utvecklas och där det smutsiga utsugandet av och föraktet för dem som inget annat har än sina händers arbete bannlyses för alltid? Med de grekiska kamraternas ljuslyktor i demonstrationerna bärs hoppet om en sådan värld in i framtiden!
