KLIMAT, VETENSKAP Vi är alla bekanta med den svenska myggplågan om sommaren, med norrländska knottsvärmar och med fästingar som sprids till nya områden med sina sjukdomar. Till och med så kallade superfästingar som följt med klimatuppvärmningen norrut har vi hört talas om. Men det är inget mot vad som väntar oss i framtiden när det allt varmare klimatet leder till ändrat beteende hos fler insekter och nya spridningsmönster för de sjukdomar som de bär på.
Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare för Läkare utan gränser skriver idag i Svenska Dagbladet om en hotfull situation som riskerar att förvärras dramatiskt. Exempelvis har EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) nyligen varnat för att myggor som sprider denguefeber i sommar får en större spridning i norra och västra Europa. Det är en sjukdom som man visserligen oftast tillfrisknar från – men den saknar behandlingsmedel och kan få dödlig utgång. Dessutom kan myggor föra med sig nilfeber in i Sverige redan i sommar – en sjukdom som är allvarlig för äldre och personer med sämre immunförsvar. Ifjol fanns över tusen kända fall i Europa, varav 92 som dog, enligt ECDC.
Ännu allvarligare är de så kallade försummade tropiska sjukdomarna. Det är infektionssjukdomar som finns i tropiska och subtropiska områden i 149 länder, och som många i Sverige aldrig hört talas om. De flesta av sjukdomarna beror på parasiter och maskar, men även bakterier och virus kan ligga bakom. Det saknas bra och lättanvända diagnosmetoder och de läkemedel som används är gamla, med många biverkningar. Sjukdomarna kallas för ”försummade” eftersom de inte är ekonomiskt intressanta för läkemedelsbolagen. De drabbar människor i fattiga länder, och det betyder att forskningen inte fokuserar på dem. Ändå insjuknar 1,6 miljarder människor i dessa försummade sjukdomar varje år och 200 000 av dem dör. De som överlever är ofta märkta för livet
Och naturligtvis är det så, att bristen på effektiva preventiva åtgärder och behandling ökar risken för sjukdomarnas spridning ännu mer i det allt varmare klimatet.
I det läget har den svenska regeringen valt att dra ned på forskningsbiståndet med 50 % – ett bistånd där svenska forskare samarbetar med forskare i låginkomstländer, som själva identifierar de behov som finns, och där arbetet också leder till att fler studenter i dessa länder får tillgång till univeristetsutbildning.
Det är naturligtvis hög tid att agera, men de förhoppningar som Läkare utan gränser ställer på WHO och Sverige, och mer generellt på ”ledare i de rika länderna” att agera kraftfullt, lär nog komma på skam. Insekterna och sjukdomarna kommer att spridas och drabba fler: först när det har negativa effekter på profiten kommer vi att få se ny forskning och nya vaccin. Det höga pris människor redan betalar på många platser och som även vi kommer att få betala i framtiden är helt enkelt inte intressant för kapitalismen.
