UTRIKES Efter en snabb offensiv kunde Azerbajdzjan övermanna enklaven Nagorno-Karabach och nu är enklavens framtid osäker. Från armeniskt håll varnar man för etnisk rensning samtidigt som Armenien vill vända sig från Ryssland, som inte förhindrat utvecklingen.
Den moderna konflikten i och omkring Nagorno-Karabach uppstod i slutet av 80-talet, efter att både armenier och azerer levt i fred inom ramen för Sovjetunionen. Först i och med kontrarevolutionen bubblade nationalismen upp till ytan och flera rundor av krig och konflikter har skakat området och drabbat folken som lever där.
I och med den senaste azeriska offensiven har den armeniska enklaven kanske sett sina sista dagar. Enligt regionens ledning kan uppemot 120 000 armenier, mer eller mindre alla som bor i området, komma att söka sig till Armenien, som i sin tur meddelat att man är redo att ta emot alla som kommer. Bakom detta finns en utbredd rädsla för att den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabakh kommer att utsättas för etnisk rensning.
Armenien skiftar fokus i sin utrikespolitik
Sedan kontrarevolutionen i Sovjetunionen har Armenien varit nära allierat med Ryssland, som också stod som garant bakom det eldupphör som undertecknades efter kriget för tre år sedan. Trots detta gjordes inga försök att stoppa den azeriska operationen med resultatet att relationerna mellan Ryssland och Armenien nu är svalare än någonsin. Armenien har bland annat riktat skarp kritik mot den rysk-styrda CSTO och den armeniska presidenten Pasjinjan förklarade att ”[d]e system för extern säkerhet som Armenien deltar i är ineffektiva när det kommer till att försvara vår säkerhet och Armeniens nationella intressen”.
Armenien har dessutom meddelat att man öppnar för att gå med i Internationella Brottsmålsdomstolen ICC, som utfärdat en arresteringsorder mot Vladimir Putin på grund av invasionen av Ukraina, vilket skulle vara en tydlig anti-rysk markering.