PARTIET Kommunisterna antog på sin 38:e kongress för två år sedan ett nytt partiprogram. För att uppmärksamma detta och visa de analyser som kommunisterna gjort publicerar Riktpunkt utdrag från programmet med fokus på olika teman. Nedan följer texten från partiprogrammet, som går att läsa i sin helhet på partiets hemsida.
Det är inte bara under kapitalismen som staten är ett redskap för den härskande klassen, utan det är en sanning för varje produktionssätt, så även det socialistiska. Under kapitalismen är dock statens uppgift att administrera och handha den samlade kapitalismens ärenden och intressen: den är en kapitalistisk maskin, den ideale totalkapitalisten. Den moderna statsmakten är ett utskott som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer, såsom det uttrycktes i Kommunistiska Manifestet.
Detta är fallet i varje kapitalistisk nation, så även i Sverige. Trots kraftfulla försök att dölja detta grundläggande förhållande kan det i sak inte förändras. Den politik staten bedriver syftar alltid till att i sista hand gynna kapitalet. Även om reformerna i specifika fall gynnar det arbetande folket är syftet med demaldrig stöd och hjälp till de arbetande. Staten agerar i sista hand alltid till förmån för den härskande klassen.
Den kapitalistiska statens huvuduppgift är å ena sidan att vara ett redskap för handhavandet kapitalisternas gemensamma affärer och å den andra att utgöra ett slagfält där kapitalisterna möts och kämpar om inflytande. Staten reflekterar därmed också styrkeförhållandena inom varje givet land.
Grunden för alla statens tillgångar är det mervärde som det arbetande folket producerar. Sina tillgångar samlar den genom en rad metoder, alltifrån beskattning till driften av statsägda företag. Med dessa medel tar staten över bördor från kapitalet, som kapitalet självt inte är villigt att bära, såsom utbildning, sjukvård eller kollektivtrafik. Dessa är för kapitalet ofta inte tillräckligt inkomstbringande, samtidigt som de är absolut nödvändiga för det kapitalistiska maskineriet, varför staten tar över driften av dem och på så sätt bär kostnader som de enskilda kapitalisterna annars varit tvungna att bära.
Ett av de viktigaste områdena som staten har att administrera är socialpolitiken. Den svenska socialpolitiken skiljer sig inte nämnvärt från socialpolitiken i andra kapitalistiska länder och den har överallt samma funktion, men i Sverige och Skandinavien är den omgärdad av enorma propagandainsatser, vilket skapat en myt om välfärden och det så kallade folkhemmet. Myten döljer klassinnehållet i den svenska socialpolitiken och bärs fram av lögnen om en kapitalism med mänskligt ansikte.
Socialpolitiken har flera syften. Främst säkrar den tillgången på arbetskraft genom att trygga reproduktionen av densamma: dels genom säkerställandet av att varje arbetare har vad som behövs för att även nästa dag kunna arbeta och dels genom att skapandet av nya generationer arbetare säkras. Därtill syftar den till att skapa en passiv arbetarklass, som genom eftergifter förlorat sin militans, och den effektiviserar den kapitalistiska produktionen genom att den möjliggör en snabb utveckling av produktivkrafterna.
