PARTIET Kommunisterna antog på sin 38:e kongress för två år sedan ett nytt partiprogram. För att uppmärksamma detta och visa de analyser som kommunisterna gjort publicerar Riktpunkt utdrag från programmet med fokus på olika teman. Nedan följer texten från partiprogrammet, som går att läsa i sin helhet på partiets hemsida.
Kapitalismen-imperialismen karaktäriseras idag av en alltmer tillspetsad och allvarlig konkurrenssituation. Fler länder, främst Ryssland och Kina men också andra imperialistiska block utmanar USA, som sedan det andra världskrigets slut intagit en särställning inom systemet. Med olika organisationer, sammanslutningar och avtal, såsom EU, BRICS, ALBA och NATO försöker de kapitalistiska länderna allt kraftfullare att hävda sig i den hårdare konkurrensen. Slitningarna ökar och leder inte bara till handelskrig, utan också till regionala krig om transportrutter, avsättningsmarknader och naturresurser.
Den nuvarande situationen, där den US-amerikanska dominansen utmanas från flera håll är uttryck för kapitalismens olikmässiga utveckling, där vissa länder och monopol vinner fördelar, som senare inhämtas av andra länder och monopol. Så fortskrider utvecklingen, vilket hela tiden skärper motsättningarna och tvingar fram ett nytt behov av kapitalförstörelse, bland annat i form av krig: i ett ekonomiskt system där alla måste växa, går det utmärkt att växa även på ruiner.
I det imperialistiska systemet intar Sverige en relativt framskjuten position. Med ett starkt koncentrerat kapital, en effektiv stat och stora intressen utomlands deltar de svenska monopolen aktivt i världens nyuppdelning. Det manifesteras genom ett alltmer aktivt deltagande i internationella sammanslutningar, såsom NATO och EU, vars försvarssamarbete innebär kraftfulla militära upprustningar och förberedelser för krig. Detta speglar också de svenska monopolens behov av att sluta sig till starkare aktörer för att på så sätt vinna fördelar.
Den svenska kapitalismen har tjänat på såväl kontrarevolutionen i Östeuropa som på medlemskapet i EU, vilket gett fördelar framför allt genom inträngandet på marknaderna som öppnats i de forna socialistiska staterna, men även genom att den inom-europeiska marknaden öppnats för de svenska monopolen.
De svenska monopolens strävan efter större profit leder dem att sluta sig till både EU och NATO, genom vilka de på ett ännu effektivare sätt kan garantera sin internationella position. Det är en naturlig utveckling som för tillfället gynnar den svenska kapitalismen och som knappast innebär en underordning från svensk sida, en förlust av den nationella suveräniteten eller Sveriges självbestämmande. I ett avancerat kapitalistiskt land som Sverige kan aldrig frågan om nationens makt och självbestämmande leda oss, utan vi söker aktivt lösa frågan om det arbetande folkets makt inom nationen.
Det innebär att vi möter de senaste årens accelererande imperialistiska motsättningar utan illusioner om att dessa kan tyglas av reformer i de kapitalistiska länderna eller inom FN. Vår kamp för fred måste samtidigt vara en kamp för det arbetande folkets makt, eftersom det är den enda makten som kan garantera freden.
Vi hyser inga förhoppningar om att kapitalismens politiker ska skapa fred eller förutsättningar för mänskligt välstånd. De är kapitalismens och den kapitalistiska statens representanter och har som yttersta syfte att stärka de svenska monopolens position i den internationella konkurrensen.