KRÖNIKA Winnie Svendsen, med ursprung i Danmark, skriver om den tyska ockupationen av Danmark och hur man angav och deporterade kommunister och judar. I början av oktober var det nämligen 80 år sedan dessa skickas till koncentrationsläger i Nazityskland.
Den 2 oktober var det 80 år sedan de danska kommunisterna och judarna blev deporterade från danska till tyska koncentrationsläger. Det var resultatet av dansk samarbetspolitik och en angiverilag.
Bland miljoner offer för nazisternas grymheter fanns också 150 danska kommunister, som tillbringade 18 månader i koncentrationslägret Stutthof, utanför Gdansk i Polen.
21 av dem omkom i lägrena eller på dödsmarschen tillbaka till Danmark, omedelbart efter befrielsen. Resten blev invalidiserade eller på andra sätt märkta för livet.
Andra hamnade i andra koncentrationsläger, såsom Auschwitz, Neuengamme, Theresienstadt, för att nämna några.
Efter Hitlers överfall på Sovjetunionen den 22 juni 1941 antog det samlade danska Folketinget – efter tysk press och i strid mot grundlagen – lagen om interneringen av de danska kommunisterna.
De samlades i två läger, Horserødlägren och Frøslevlägren. Officiellt hette det att de skulle skyddas mot nazisterna där, men porten var låst och omkring arbetslägrena, där förhållandena var eländiga, hade man dragit taggtråd.
Horserødlägren uppfördes under vintern och våren 1916-1917 och byggdes för att husera ryska krigsfångar.
Den 29 augusti togs Horserødlägren över av tyskarna, samtidigt som 95 internerade lyckades att fly över inhängnaden. De resterande blev deporaterade till koncentrationslägret i Stutthof.
I september 1943 internerades omkring 120 intellektuella, politiker och akademiker i lägret som gisslan.
Från och med 1943 internerades omkring 350 danska judar och under samma period var också danska motståndsmän internerade i Horserødlägren.
22 augusti 1941 – Kommunistlagen
Den danska justitieministern la den 22 augusti 1941 fram ett förslag om förbud mot kommunistiska partier och organisationer. Lagen blev antagen med retroaktiv verkan.
Man uppmanade folket att anmäla till polisen om man kände till sådan olovlig verksamhet.
Arresteringen och interneringen av kommunisterna och riksdagens därpå följande antagande av kommunistlagen var ett brott mot Danmarks grundlag.
Den danska polisen arresterade – utöver de kommunister som var ledamöter av Folketinget och som därmed var skyddade av parlamentarisk immunitet – hundratals danska kommunister, över hela landet.
Den 29 augusti 1943 överlämnade danska myndigheter – trots löfte om att inte göra det – Horserødlägren till tyskarna.
Den 2 oktober samma år blev män och kvinnor skickade från Horseød till Köpenhamn, där de tillsammans med judiska fångar stuvades ner i botten av ett skepp och skeppades till Świnoujście i nuvarande Polen. Där lastades de om på kreatursvagnar och fördes vidare till Stutthof. Här togs de emot av SS med följande välkomstmeddelande: Härifrån kommer ni bara ut genom skorstenen.
Tack vare insatsen från ”De röda änkorna”, som var de tillfångatagnas makar, och med hjälp från danska Röda Korset klarade sig de danska fångarna något bättre igenom koncentrationslägrets helvete än många av de övriga fångarna. Sammanlagt lämnade 80 000 fångar lägret genom krematoriernas skorstenar.
Den 25 januari evakuerades lägret och många av danskarna skickades ut på den beryktade ”dödsmarschen”. Några hölls kvar i lägret till den 25 april, då de skickades i pråmar läns med Östersjökusten till Neustadt, nära Lübeck.
Sammanlagt återvände 132 ”levande” hem igen efter befrielsen, men de blev aldrig människor igen, de och deras familjer var märkta i flera generationer.
I Köpenhamn hade tyskarna inkvarterat sig på Hoten Phønix på Dronningens Tværgade, invid Nyhavn. Efter kriget överläts hotellet till DKP som ”krigsskadestånd”. Här trycktes partiets tidning ”Land og Folk, här höll partiets centralkommitté till, här höll vi vår årliga insamlingsfest som var en förutsättning för att kunna driva tidningen och här hade vi ”Tidens” förlag och bokhandel.
Det hela varade fram till 1991. Nu är hotellet hotell igen.
Min farfar var en av de som internerades men det var ingenting som vi talade om. Som barn kunde vi bara förnimma att det var ”något” som man inte frågade om. Farfar fick sina lungor förstörda av tuberkulos i lägret.
Allt vi visste var att på grund av tyskarna så var farfar tvungen att sitta i det fuktiga drivhuset för att kunna få luft, det lät så skrämmande när han andades och några gånger kom det blod när han hostade.
Min morfar var också aktivt inblandad. Han var under kriget utsedd till ”husvakt” för ett antal hyresbostäder, vilket innebar att han skulle se till att grannarna kom till skyddsrummet när flyglarmet gick och han skulle rapportera om någon inte gick in i skyddsrummet eller på annat sätt uppförde sig ”misstänktsamt” – det var inget han själv kunde välja, utan den danska samarbetspolitiken och ett tyskt gevär hjälpte honom med hans val.
Min mor var ett år då kriget startade och hon hade ångestneuroser livet ut och ljudet av ett flygplan fick henne att gömma sig – även när jag själv var barn och det inte fanns någon fara.
Fröslevlägren på sörda Jyllan finns nu som museum och är absolut värt ett besök och för de mer ”härdade finns det andra koncentrationsläger inrättade som muséer i Polen, Tjeckien, Bulgarien.
I Köpenhamn kan man besöka Frihetsmuseet, där det finns en utställning om motståndsrörelsens verksamhet mot ockupationsmakten, i form av de tyska nazisterna som var i Danmark från den 9 april 1940 till den 5 maj 1945.
I Malmö finns det i hamnen en minnessten med namnen på de svenska fiskare och sjömän som hjälpte danskarna med att fly över sundet, bara på en natt kunde det komma 700 flyktingar. En bekant till mig som kom över som mycket liten växte upp hos sina morföräldrar eftersom hans föräldrar inte klarade kriget.
Offren och deras familjer får inte glömmas bort.
Varje år den 4 maj är det en kransnedläggelse vid minnesmärket för de fallna, som ligger i Ryparken, där tyskarnas avrättningsplats för kommunister fortfarande finns – där finns den påle man blev bunden till innan man blev skjuten tillsammans med en minneslund och en massa gravstenar för de fallna.
På kvällen den 4 maj sätter vi lampor i fönstren för att minnas befrielsen – vi kunde ta ned mörkläggningsgardinerna utan risk för att bombflyg skulle kunna se oss och bomba, vilket var en verklig risk – det skedde mer än en gång. Också för att skydda sig hade tyskarna, som ockuperade ”Shellhuset” nära järnvägen som sitt huvudkvarter hade krigsfångar på den högsta våningen som människosköld.
Låt det inte hända igen.
Låt inte de imperialistiska krafterna utveckla sig i fascistisk riktning med upprustning och fara för ett nytt krig.
Det är inte nog att vara bekymrad, vi måste också göra något för freden!
Winnie Svendsen
