INRIKES, MILJÖ Fartyget Marco Polo som gick på grund utanför Blekinge har nu slutat läcka olja, och man ska göra förnyade bärgningsansträngningar för att föra det säkert i hamn, säger Kustbevakningen. Man kommer även att göra ett nytt försök att tömma fartyget på olja. Är sådana här olyckor bara något vi måste acceptera och hantera bäst vi kan?
Nej, det är inte hela sanningen. Tjockoljan som användes för att driva skeppet och som släppts ut efter grundstötningen är faktiskt förbjuden sedan 2020. Orsaken till förbudet är att tjockoljan innehåller mycket svavel som skapar utsläpp till atmosfären vid förbränning – men Marco Polo fick dispens eftersom avgaserna renades med ny teknik, så kallad skrubbning. Detta betyder att avgaserna leds genom ett filter av havsvatten, och förutom den förolyckade färjan finns det ytterligare 750 fartyg med denna teknik som är i trafik i Östersjön.
Det är inte problemfritt:t många av dessa fartyg släpper ut resterna efter skrubbingen i vattnet och bidrar till försurningen av haven. Och utsläpp vid olyckor ger betydligt värre konsekvenser än om fartyget skulle använt den dyrare marindieseln. Oljan är också kletig och svårsanerad.
”Det här bränslet är det allra värsta man kan tänka sig,” säger Ida-Maja Hassellöv, professor i marinteknik på Chalmers.
Oljefilmen som täcker vattnet hindrar syre att komma ner i vattnet, och det gäller även under den tid som oljan bryts ned. Dessutom ger minskad solinstrålning ner i vattenmassan en negativ påverkan på vattenväxter och andra organismer. Naturen drabbas också hårt där oljan kommer i land – det som märks tydligast är att hundratals fåglar är täckta av olja och att stränderna är nedsmetade av det spridda utsläppet. Färjan gick på grund två gånger och spred oljan genom att förflytta sig under pågående utsläpp.
Nu åtalas två anställda för att de använt en trasig GPS och orsakat grundstötningen. Istället borde väl rederiet som använder det farligare och billigare bränslet stå anklagade?
