UTRIKES Under helgen ägde presidentval rum i Argentina och i den första omgången kunde ingen vinnare utses. Därför kommer det under november hållas en andra valomgång och i den står extremhögerns kandidat, Javier Milei, mot peronismens kandidat, Sergio Massa.
Peronismen kan kanske bäst beskrivas som en auktoritär argentinsk socialdemokrati, men rymmer inom sig ett flertal olika riktningar. Den har bland annat beskyllts för att vara korporativ och kombinera drag från både höger och vänster i en sorts populism. Namnet kommer från den inflytelserika argentinska politikern Juan Peron. Rörelsen har traditionellt kunnat hålla stora delar av landets arbetarklass lojal till kapitalismen, precis som socialdemokratin lyckats med även här.
Mot detta alternativ, som representeras av Sergio Massa, står extremhögerns kandidat Javier Milei. Det är emellertid inte en extremhöger som vi traditionellt förstår den, utan det är en kombination av extrem liberalism, konspirationsteoretiker och galenskap. Milei har bland annat förespråkat totalt abortförbud och avskaffande av all sexualundervisning i skolorna. Han anser att klimatförändringarna är en marxistisk konspirationsteori och är skeptisk mot Covid-19-vaccin. Som om inte det vore nog kommunicerar han med sina döda hundar genom ett medium, han har undervisat i tantra och menar att påven är kommunist.
Genom sin retorik och sina angrepp på de sittande politikerna har han gjort sig populär bland framför allt unga människor, hos vilka föraktet för både politiker och de med makt nått nya höjder – och inte utan grund. De senate fem åren har hälften av Argentinas barn varit fattiga och ungdomsarbetslösheten ligger på omkring 20 procent. Samtidigt har de rika fortsatt bli rikare och ojämlikheten är galopperande i Argentina, där 10 procent av befolkningen äger 60 procent av rikedomarna och där den fattigaste hälften av landets invånare äger lite mer än 5 procent av alla tillgångar.
När Milei angriper systemet fångar han upp många av de här känslorna men precis som vanligt kanaliseras de tillbaka in i systemet – Milei är i slutändan bara ytterligare ett sätt att hålla folkets missnöje inom för kapitalismen acceptabla gränser när de gamla sätten inte fungerar lika bra längre, för så länge inte kapitalismen hotas är det för kapitalet likgiltigt om aborten är fri eller förbjuden.
Den enda verkliga oppositionen står Partido Comunista Argentino (PCA) för. Inför den andra valomgången har partiet tydligt sagt att man inte väljer mellan pest eller kolera och att de inte uppmanar till en röst på ”någon fraktion av bourgeoisien”. Den enda vägen ut ur kapitalismen är organisation, skriver de, och fortsätter:
Det betyder att bygga ett revolutionärt alternativ inom arbetarklassen som kan kämpa mot borgerlighetens olika fraktioner och deras intressen. En organisation som visar det enda svaret som kan skapa lycka för folket: socialism-kommunism.