PARTIET Med den klyfta som råder inom den kommunistiska rörelsen gällande synen på imperialismen, en klyfta som har vidgats efter Rysslands invasion av Ukraina, valde SKP:s internationella sekreterare Karl Gunnarsson att fokusera på imperialismen i sitt tal till det 23:e Internationella mötet av kommunist- och arbetarpartier i Izmir i Turkiet. Talet publiceras här i sin helhet:
Kära kamrater,
Å Sveriges Kommunistiska Partis vägnar vill jag tacka Turkiets Kommunistiska Parti för att de har arrangerat det 23:e Internationella Mötet för Kommunist- och Arbetarpartier, och för den gästfrihet som våra turkiska kamrater har visat oss.
Vi vill ta detta tillfälle i akt och återigen fördöma den omänskliga USA-blockaden mot Kuba och kräva dess omedelbara slut. Vi bekräftar vår solidaritet med det palestinska folket i deras kamp mot israelisk kolonisation och förtryck, och vi kräver ett slut på det våld och den förnedring som de utsätts för. Vi uppmanar också alla närvarande partier att visa solidaritet med Venezuelas Kommunistiska Parti och att fördöma alla attacker som riktats mot partiet av den venezuelanska regeringen.
Sveriges NATO-medlemskap
På alla fronter växer motsättningarna inom imperialismen och den konkurrensen inom imperialismen skärps. När det gäller Sverige är det mest uppenbara tecknet på detta den förestående anslutningen till NATO. Detta är det sista steget bort från fasaden av svensk neutralitet, det sista steget i en lång process som drivits fram av den svenska bourgeoisin. Chocken som kom som följd till den ryska invasionen av Ukraina åsidosatte snabbt det folkliga motståndet mot ett svenskt NATO-medlemskap. För de parlamentariska partierna som nominellt var emot NATO-medlemskap blev frågan snabbt oviktig, på sin höjd ett diskussionsämne och inte en stridsfråga. Hela högern hade redan omfamnat idén om svenskt NATO-medlemskap, och så snart tillfälle gavs ändrade det Socialdemokratiska Partiet sin inställning. Deras regering skickade in ansökan om medlemskap.
När motsättningarna inom imperialismen kommer till sin spets är ett medlemskap i den mäktigaste imperialistiska krigsalliansen, NATO, en förutsättning för att den svenska bourgeoisin ska kunna säkra sina intressen utomlands. Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och den nuvarande högerregeringen har plikttroget gjort sitt för att säkra ett svenskt NATO-medlemskap för att säkerställa konkurrenskraften hos det svenska monopolkapitalet.
Kriget i Ukraina
På den internationella fronten är kriget i Ukraina en indikation på de allt skarpare motsättningarna inom imperialismen. Det imperialistiska systemet är sådant att all fred är en tillfällig fred, och krig är endast ett verktyg för att säkra kapitalets intressen mot dess kapitalistiska konkurrenter när andra medel, som till exempel diplomatisk press, anses olämpliga eller otillräckliga. Därför var det bara en tidsfråga innan de imperialistiska blocken skulle bli inblandade i ett nytt krig.
Den ryska invasionen av Ukraina 2022 ägde rum efter en lång kamp där USA-EU-NATO-blocket och Ryssland försökte vinna fördelar över varandra och säkra intressena för sina respektive monopol i Ukraina. Låt det inte råda någon tvekan om att kriget i Ukraina är ett imperialistiskt krig, som utövas av kapitalistiska stater för sina borgarklassers intresse.
När vapen och annat militärt bistånd flödar in i konflikten betalar folken i Ukraina och Ryssland med sitt blod för monopolens strävan efter att säkra sina positioner och vinster. Fler stridsvagnar och artilleripjäser för inte freden närmare, utan tjänar bara till att fortsätta, och till och med öka upp takten på slakten och förödelsen. Dessutom är risken för eskalering, att kriget utvidgas, mycket verklig. Avslöjandet av att Zelenskyjs regering har begärt långdistansrobotar från sina allierade för att attackera drönarfabriker i Iran och Syrien visar att potentialen för eskalering och utvidgning inte får ignoreras. Sveriges Kommunistiska Parti fördömer den svenska regeringens leverans av vapen, ammunition och annat militärt bistånd till Ukraina av och kräver att detta stoppas.
Sveriges Kommunistiska Parti kommer inte att göra misstaget att stödja en nationell borgarklass över en annan i kriget i Ukraina eller i något annat imperialistiskt krig. Vi kommer alltid att ta proletariatets sida, det arbetande folkets sida – de som drabbas av konsekvenserna av imperialistiska krig och som offras på altaret för monopolkapitalets profiter.
Kriget i Ukraina har blottat och fört till sin spets en klyfta inom den kommunistiska rörelsen. Denna klyfta kan inte döljas och det finns heller ingen mellanväg. Vi kan inte fokusera på det som förenar oss när våra mål skiljer sig åt i grunden. Att samlas på det ena imperialistiska blockets sida istället för på det andras är i själva verket inget annat än klassamarbete och signalerar att den revolutionära kampen överges. Detta var sant under den Andra Internationalens tid och det är fortfarande sant i dag.
Multipolaritet eller ett revolutionärt mål?
I detta sammanhang måste den så kallade ”multipolarismen” lyftas fram, eftersom den obestridligen innebär att man stödjer ett imperialistiskt block över ett annat, vanligtvis med anti-imperialism som täckmantel. Den här “anti-imperialismen” är skild från antikapitalismen på ett sätt är helt främmande för den vetenskapliga socialismen, och som inte bara gör den ofarlig för kapitalet, utan också meningslös, eftersom multipolarismen syftar till att stärka vissa nationers kapital gentemot andras. Istället för att försöka bryta imperialismens kedja eftersträvar förespråkarna för multipolaritet att stärka den på de platser där den är som svagast, och därför minst motståndskraftig mot den socialistiska revolutionen.
Det är vår övertygelse att kommunisterna måste staka ut sin egen väg av klasskamp och ständigt arbeta mot sitt revolutionära mål, socialismen. I annat fall kommer det arbetande folket att vackla i sin strävan efter att uppnå sin historiska uppgift. Det får inte finnas något tvivel om att räddningen från exploatering och krig för de arbetande människorna inte kan finnas inom ramen för kapitalismen, utan att den bara kan uppnås genom att socialismen upprättas. Att överge den revolutionära kursen innebär att överge folket.
