UTRIKES SKP-medlemmen och Palestinavännen Björn Midböe åkte 2003 ner som fredsaktivist till Palestina. I artikeln berättar han om sin resa och om sina reflektioner över dagens situation i Palestina.
För 20 år sedan besökte jag som fredsaktivist Västbanken i Palestina. Kontrasten mellan Israel och Palestina var slående. Å ena sidan det välmående Israel med sin modernitet, bekvämlighet och rörelsefrihet, å andra sidan Palestina med sina raserade hus, sina trasiga vägar, den ständiga osäkerheten, beskjutningarna och trakasserierna av vanliga människor.
Vid ett tillfälle befann vi oss vid en vägspärr där den israeliska armen höll kvar ett antal palestinska ungdomar. Under flera timmar hölls ungdomarna kvar helt godtyckligt, och under förnedrande former fick palestinierna sedan stå på knä i regnet för att slutligen få tillbaka sina id-kort. Vid ett annat tillfälle befann vi oss i huset hos en familj, huset hotades att rivas pågrund av en palestiniers tidigare desperata attack mot Israel. Efter min vistelse fick jag reda på att huset senare raserats av den israeliska ockupationsmakten, ett solklart exempel på kollektiv bestraffning.
Detta är dock ingenting i jämförelse med vad som idag sker i Gaza.
Det känns i hjärtat när man betänker all fruktansvärd ångest, rädsla och sorg som Israels bombardemang hitintills orsakat. Människor lemlästas och dödas samtidigt som en stor del av västvärldens ledare tyvärr väljer att ensidigt stödja Israel.
Låt dom inte stå oemotsagda, de har palestinska barns blod på sina händer. Ockupationen och blockaden bekämpar inte terrorism, den är kontraproduktiv. All den frustration, hopplöshet och hat som ockupationen ger upphov till förvärrar bara situationen, och driver ungdomar att ansluta sig till Hamas och andra religiösa extremistorganisationer. Därför vill jag uppmana alla humanistiskt tänkande människor att engagera sig för ett eldupphör i Gaza och för att den israeliska ockupationen upphävs.
Björn Midböe
