KULTUR Vår krönikör Panos bjuder på lite politisk motståndskraft från Bertolt Brecht – han har valt dikten Till en kamrat och skriver såhär: ”Det känns tungt när det är vinter. Man känner sig extra trött när det är mörkt och kallt. Man längtar efter värme och sol efter höstens och vinterns kyla. Elpriserna, matpriserna och allt annat som äter upp våra inkomster gör att det känns extra tungt. Man tappar sugen, orkar inte. Då påminner Brecht mig om att jag får inte bli trött, jag får kämpa emot tröttheten, speciellt emot den politiska tröttheten, titta upp och gå framåt!”
Till en kamrat
Du vill inte vara med längre har vi hört
Vi har hört att du inte vill arbeta med oss längre
Du är förbi förmår inte mer
utmattad
orkar inte längre
Du har giltigt förfall säger du
Man kan inte kräva mer av dig
Orkar du inte längre blir du liggande
Ingen kommer till dig och säger:
Det har varit revolution!
Fabrikerna väntar på dig!
Varför skulle det ha varit revolution?
När du dör begravs du
Oavsett vems skulden är
när du inte orkar kämpa går du under
Du säger att du hoppades allt för länge
Orkar inte hoppas längre
Men vad var det du hoppades?
Att kampen skulle vara lätt?
Men så är det inte
Vårt läge är värre än du anar
Ty så är det,
att om vi inte kan åstadkomma det omöjliga
är vi förlorade
Om vi inte kan göra vad ingen krävt av oss går vi under
När kampen är som hårdast
är kämparna som tröttast
Den sida vars kämpar är tröttast
förlorar slaget.
