UTRIKES Vi får inte tystna när samma sak händer om och om igen i Israels krig mot palestinierna – vi får inte ge efter för att inte orka skriva, inte orka analysera. Och du som läsare får inte sluta orka läsa. Därför kommer också det som egentligen borde avsluta artikeln allra först.
Vi upprepar oss i vår solidaritet, men de upprepade orden duger bra: Krossa den sionistiska krigsmaskinen, Israel ska ut ur Gaza och tillbaka bakom 1967 års gränser. Bygg den socialistiska kampen i Palestina och Israel – endast Palestinas folk kan rädda Palestinas folk.
När krutröken lägger sig efter den israeliska stormningen av Nassersjukhuset för två dagar sedan ser man samma skrämmande mönster som vid tidigare angrepp på sjukhus. Det är ett mönster som ständigt upprepar sig och som blir allt tydligare för allt fler – Israel hävdar att Hamas gömmer sig på sjukhusen, de vårdanställda är i själva verket terrorister och de sjuka är mänskliga sköldar.
I mönstret ingår att Israels militär talar om att patienter och personal inte ska skadas och att vården ska kunna fortsätta efter att de flyktingar som sökt skydd i sjukhuset lämnat. Operationen mot Nassersjukhuset beskrevs som ”exakt och begränsad” av den militäre talesmannen Daniel Hagari. Bakom de uppenbara lögnerna och ordridåerna pågår våldet: sjukhusen stormas, i det här fallet av militär med hundar, och de flesta patienterna evakueras – alla utom de allra sjukaste intensivvårdspatienterna, som nu står utan den medicinska omsorg de behöver. BBC kunde verifiera bilder där vårdpersonal skyndade sig för att komma i säkerhet med sjuksängar genom rök och damm i sjukhusets korridorer, eller där patienter själva drog sig fram i områden där taket rasat ner. Andra försökte barrikadera sig mot inträngande militär.
Sjuka med livshotande skador har nu samlats ihop på vissa överfulla avdelningar och personalen ber FN och Röda korset om hjälp för att rädda dem.
Israel fortsatte med sin agenda oavsett – personal arresterades som vanligt och anklagades för att vara allierade med Hamas – Israel har enligt egen utsago gripit ”dussintals terrorister”. Man sade sig också ha fått information om att det fanns medlemmar av gisslan på sjukhuset – ingen gisslan hittades dock, men förhör ska ha gett vid handen att de en gång hade befunnit sig där. Och det rättfärdigade naturligtvis hela anfallet, de döda, de skadade, de för alltid traumatiserade.
FN uttalar sig också som de brukar och talar om att de också kan se mönstret och skriver en lista på vad som hänt just här – hur patienter flyttats med risk för livet och hur människor som försökt lämna attackerats av krypskyttar.
Och det är som om alla ropar i en ohygglig tomhet: FN, Läkare utan gränser, press och till och med en och annan regering. För att inte tala om den stora del av befolkningen i Israel som med fasa ser på folkmordet. Det tycks inte finnas någon eller någonting som kan stoppa förödelsen och utplånandet av det palestinska Gaza. Och i detta utplånande spelar det roll att den sista trygga platsen, de sista hjälpande läkarna, det sista hoppet om att få leva förstörs.
Men inget är över förrän det är över och någonting, det allra viktigaste, finns det ju: det palestinska folkets motstånd och den internationella solidariteten. De upprepade orden duger bra: Krossa den sionistiska krigsmaskinen, Israel ska ut ur Gaza och tillbaka bakom 1967 års gränser. Bygg den socialistiska kampen i Palestina och Israel – endast Palestinas folk kan rädda Palestinas folk.
Bryt med Israël! Front mot sionism och impérialism! Leve Palestina!