INRIKES I ett nytt utspel kräver Socialdemokraterna ett vinstförbud för privata skolkoncerner och att ägarskapet ska begränsas. Det man inte var så intresserade av att genomföra när man själva hade makten har nu blivit viktigt – Socialdemokraterna måste nämligen leka opposition.
Ilmar Reepalu presenterade för snart tio år sedan den så kallade Välfärdsutredningen, där det föreslogs att vinsterna för företag aktiva inom välfärden skulle begränsas till en nivå som låg över de vinster de i verkligheten tog ut. Utredningen ledde dock inte till någonting och åratal av socialdemokratiskt styre ledde inte till någonting.
Nu har istället högern makten och då tar Socialdemokraterna till brösttoner och kräver ett vinstförbud för skolkoncernerna! Har någonting hänt som gjort att Socialdemokraterna nu kräver vad man själv inte ville införa? Naturligtvis inte, utan Socialdemokraterna leker opposition. Lika väl som någon annan vet de att ett förbud inte är aktuellt. Det är ett politiskt utspel som ska få dem att verka radikala – i verkligheten vurmar de lika mycket som de andra partierna för skolkapitalets vinster.
Låt oss dock titta på de faktiska förslag man presenterar, så blir också orimligheten och den politiska naiviteten tydlig.
I första hand vill de stoppa vinstuttaget – men de vill inte stoppa friskolorna! De vill med andra ord låta företagen driva skolorna, utan att ta ut någon profit, som om ett privat företag kan existera utan att söka profit.
Därefter vill de bryta upp skolkoncernerna och alla snåriga ägarupplägg. De vill ha småskalighet och att det ska vara mysigt och trevligt. Det är dessvärre inte så kapitalismen fungerar. När friskolesystemet infördes fanns det inga skolkoncerner. De utvecklades efterhand. I kapitalismens barndom fanns inga monopol utan även dessa utvecklades efterhand. Nu vill Socialdemokraterna vrida tillbaka klockan. Om de nu skulle lyckas med det omöjliga och slå sönder monopolen på skolmarknaden, så skulle utvecklingen bara börja om på nytt och efter ett decennium eller två så skulle vi stå med ett skolkapital igen.
Det är naiva förslag som inte är förankrade i verkligheten, vilket visar att de aldrig ämnas att genomföras. Det är en dimridå, helt enkelt.
Vi får i sammanhanget inte heller glömma bort att vare sig skolan är privat eller statlig, så är den under kapitalismen en kapitalistisk skola med det huvudsakliga syftet att utbilda arbetskraften. Skolans funktion är att i möjligaste mån garantera kapitalet den sorts arbetskraft som behövs. Den bestämmande faktorn för skolans utveckling är kapitalets behov. Skolan ska reproducera arbetskraften på en nivå som kapitalet behöver det och ett ensidigt fokus på förstatligande kontra privatisering riskerar i slutändan bli ett slag i luften.
