TEORI OCH HISTORIA Här kommer den andra delen av Nikos Mottas artikel om de anti-kommunistiska lögnerna. Här handlar det om Molotov–Ribbentrop-pakten, kommunismens ”misslyckande och kollaps” och påståendet att kommunismen dödade 100 miljoner människor. Den som är intresserad av vidare läsning hittar en litteraturlista på webbplatsen In Defence of Communism, där den engelska versionen av artikeln finns.
Myt 3: Sovjetunionen under Stalin allierade sig med Hitler genom att underteckna Molotov–Ribbentrop-pakten år 1939
I sitt extremt ovetenskapliga och historiskt vilseledande försök att likställa kommunism med nazism, framställer den borgerliga propagandan Molotov–Ribbentrop-pakten som ett slags allians mellan Sovjetunionen och Hitlers Tyskland. Men var Stalin verkligen allierad med Hitler? Här kommer sanningen i korthet:
1) Ett helt år innan Molotov–Ribbentrop-ickeangreppspakten undertecknades, den 30 september 1938, skrev ledarna för Storbritannien, Frankrike, Nazityskland och det fascistiska Italien under Münchenöverenskommelsen. Detta skamliga avtal var en eftergift gentemot tyskarna och ledde till att Tjeckoslovakien annekterades samt till en ökad nazistisk expansionism.
2) Trots att de hade ingått bilaterala avtal om ömsesidig hjälp med Polen, gjorde varken Storbritannien eller Frankrike något när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939.
3) De västallierade tackade nej till alla förslag från Sovjetunionen om att bilda en försvarspakt mot Hitler. Exempelvis föreslog Sovjetunionen i mars 1938, sex månader innan Münchenöverenskommelsen, en internationell konferens för att hantera den nazistiska aggressionen. Den 23 juli 1939, innan Molotov–Ribbentrop-pakten hade undertecknats, föreslog Sovjetunionen för Storbritannien och Frankrike förhandlingar om att skapa en försvarsplan mot ett tyskt angrepp. Trots detta valde den brittiska regeringen att hemligt förhandla om en icke-angreppspakt med Hitlers representanter i London.
4) Molotov–Ribbentrop-pakten var en nödvändig och diplomatisk strategi av Sovjetunionen för att vinna tid och rusta sig för ett storskaligt krig, samtidigt som de västallierade vägrade att gå med på att bilda en front mot nazismen. Borgerliga historiker och journalister från västvärlden (som Foster Rhea Dulles och William L. Shirer) håller med om att Sovjets taktik var förnuftig och nödvändig med tanke på de då rådande förhållandena och risken för ett tyskt angrepp.
5) I Molotov–Ribbentrop-pakten ingick inget hemligt tilläggsprotokoll för uppdelningen av Polen. Tvärtom ledde Münchenöverenskommelsen från 1938 till uppdelningen av Tjeckoslovakien. Polen deltog aktivt i det allierade imperialistiska angreppet mot den nygrundade Sovjetunionen 1918. Med fredsfördraget i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 avsade sig den bolsjevikiska ledningen tsaristiska anspråk på Polen. Å andra sidan behöll den polska regeringen kontrollen över flera områden i Östersjöregionen, inklusive västra Belarus, västra Ukraina och en del av Litauen. Efter Nazitysklands invasion av Polen 1939 rörde sig Röda armén mot de sovjetisk-polska gränserna och befriade de nämnda regionerna.
Slutsatsen är tydlig: Sovjetunionen allierade sig inte med Nazityskland. Det var istället de västerländska kapitalistiska makterna, särskilt Storbritannien och Frankrike, som försökte vända Hitler mot Sovjetunionen. Orden från USA:s president och den ökända krigsförbrytaren Harry Truman år 1941 säger mycket: ”Om vi ser att Tyskland är på väg att vinna borde vi hjälpa Ryssland, och om Ryssland är på väg att vinna borde vi hjälpa Tyskland, och på det sättet låta dem döda så många som möjligt…”
Myt 4: Kommunismen misslyckades och kollapsade
Först och främst förväntar vi oss inte att antikommunister ska förstå marxismens grunder, men de som sprider denna propagandalögn bör åtminstone lära sig skilja mellan kommunism och dess första fas, socialismen. Att bygga socialismen i Sovjetunionen och andra länder var arbetarklassens första försök att skapa ett nytt kommunistiskt samhälle, ett samhälle utan människor som exploaterar andra människor.
Mänsklighetens historia präglas av en rad olika socioekonomiska system, från primitiv kommunalism till slaveri och från feodalism till kapitalism. Alla dessa system etablerades inte en gång för alla, utan det tog århundraden för dem att bli dominerande. Därför är kapitalismen, precis som det feodala samhället, varken evig eller slutpunkten i den historiska utvecklingen.
Påståendet att ”socialism/kommunism misslyckades” är en ren lögn. Trots sina brister och problem visade det socialistiska systemet under 1900-talet sin överlägsenhet över kapitalismen på nästan alla områden: socialismen visade sina stora fördelar från arbetarnas landvinningar till kvinnors rättigheter och från offentlig sjukvård och utbildning till vetenskap. Genom att avskaffa de kapitalistiska produktionsförhållandena befriade den människan från lönearbetets bojor och möjliggjorde produktion och vetenskaplig utveckling för att tillgodose folkets behov, inte för minoritetens vinster.
Socialismen ”kollapsade” inte för att den ”inte lyckades”. Det finns flera skäl som bidrog till kontrarevolutionens seger och kapitalismens återinförande i Sovjetunionen och de andra socialistiska länderna. Ett stort misstag var försöket från den sovjetiska ledningen att lösa vissa problem i den socialistiska ekonomin med kapitalistiska metoder (t.ex. marknadsreformer, minskning av planekonomiska lösningar, etc.). Vad som började med den opportunistiska vändningen på 20:e kongressen för Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) 1956 avslutades med den så kallade ”Perestrojkan” på 1980-talet.
De som säger att ”socialism inte fungerade” eller att ”kommunism är en misslyckad utopi” måste svara på detta: Om det stämmer, varför fortsätter de då att bekämpa idén om socialism och kommunism? Om ”kommunism inte har någon framtid”, varför spenderar de borgerliga makterna och institutionerna fortfarande miljarder på antikommunistisk propaganda? De gör det för att de vet mycket väl att historien inte slutade 1991. De är fullt medvetna om att kapitalismen, med sin kaotiska produktionsstruktur och sin glorifiering av vinster, inte har något mer att erbjuda mänskligheten förutom fattigdom, elände, arbetslöshet, ojämlikheter och imperialistiska krig.
Myt 5: Kommunismen dödade 100 miljoner människor
Detta påstående är det mest absurda och felaktiga i mänsklighetens historia. Inte ens den mest kreativa manusförfattaren till sci-fi-filmer skulle kunna tänka sig en sådan fabel. Den främsta källan till detta påstående är den ökända boken Kommunismens svarta bok, ett helt opålitligt, icke-vetenskapligt verk publicerat 1997, redigerat av den franske historikern Stéphane Courtois. Enligt boken uppskattas offren för kommunistiska regimer under 1900-talet till mellan 85 och 100 miljoner människor!
För att nå det önskade antalet på 100 miljoner döda, beskyller Courtois och hans kollegor på ”kommunismen” även för dödsfall som härrör från alla sorters naturkatastrofer, inklusive hungersnöd och pandemier. Det finns inte den minsta vetenskapliga grund för påståendena i Kommunismens svarta bok. Detsamma gäller för de hemska anklagelserna från ökända antikommunister, som den brittiske historikern och MI6-agenten Robert Conquest och den fascistiske ryske författaren Aleksandr Solzjenitsyn.
Hela argumentet om de påstådda miljontals ”offren för kommunismen” är bara Goebbels-inspirerad propaganda för att distrahera från kapitalismens dagliga brott mot mänskligheten. Den egentliga frågan är hur många generationer av människor har dött och mördats på grund av kapitalistisk exploatering, kolonialism och imperialistiska krig sedan den franska revolutionen?
Nikos Mottas
Under den europeiska kapitalismens merkantilistiska koloniala fas dödades miljontals amerikanska urinvånare av européerna genom sjukdomar, slaveri, våldtäkt och krig. År 1491 levde 145 miljoner amerikanska urinvånare på västra halvklotet. År 1691 hade befolkningen av amerikanska urinvånare minskat med 90-95 procent. Minst 130 miljoner människor utrotades i det indianska folkmordet. Detta brott som begicks av den tidiga merkantilistiska koloniala europeiska kapitalismen förvärrades av slavhandelns fasor. Mellan 1525 och 1866 skeppades, enligt Trans-Atlantic Slave Trade Database, 12,5 miljoner afrikaner till den nya världen.
Detta är extremt viktig information!