UTRIKES Ibland blir det mer än tydligt hur den nationalism och fascism som drivs fram av den kapitalistiska och imperialistiska staten fungerar. Det spelar ingen roll om det handlar om Tyskland på trettio- och fyrtiotalet och förföljelsen av judar, eller om Israel idag och folkmordet på palestinier.
När kapitalet behöver ena nationen för att öka sin slagkraft mot konkurrerande makter använder man de syndabockar som finns till hands. Befolkningen hetsas till att avhumanifiera, hata och förfölja dem som pekas ut av fascisterna – och de kan vara judar, palestinier eller något helt annat.
Ett skrämmande exempel är den israeliska politikern Moshe Feiglin på yttersta högerkanten, ledare för partiet Zehut. Han började i en TV-sänd debatt med att kalla Gazas invånare för islamo-nazister. Sedan citerade han Hitlers uttalande att han inte kunde leva i denna värld om så en enda jude fanns kvar i den, och menade därefter att ”vi” (dvs. Israels judiska befolkning) inte kunde leva i denna värld om en enda islamo-nazist fanns kvar i Gaza. Inte heller kunde man leva om inte Gaza annekterades och blev ett hebreiskt Gaza. Även tidigare har han uttalat sig för en total förstörelse av Gaza – lika fruktansvärd som den som drabbade Dresden under andra världskriget.
De palestinier som eventuellt överlevde denna annektering skulle uppmanas att lämna det utökade Israel.
Vad man kan lära sig av detta är att fascismen är sig lik var den än sticker upp sitt fula tryne, och att den inte är en specifik ideologi för ett folk, en kultur, en tid eller en plats. Vare sig den kallar sig nazism eller sionism gör den allt den kan för att förhindra att de arbetande människorna ser till de gemensamma problemen, den gemensamma möjligheten att bygga en bättre värld, och den ligger alltid på väntan i en värld av hårdnande imperialistisk konkurrens. Moshe Feiglin lärde sig sin fascism från den bästa läromästare han kunde hitta.
