FACKLIGT Kritiken mot det vårdavtal som accepterades efter strejken växer. Personalen på många platser menar att ytterst lite har blivit bättre och är besvikna.
– Vi som jobbar 40 timmar i veckan, med beredskap nattetid och helger och därav mycket övertid, får ingenting, säger röntgensjuksköterskan Josefine Frank i Lycksele. Hon tycker att avtalet bara gynnar dem som jobbar nattetid måndag till fredag – en grupp som knappt finns, eftersom de flesta också jobbar helger.
Som förtroendevald för Vårdförbundet har hon fått många frågor om varför de gick med på budet. Svaret är att det var medlarnas sista bud.
– Hade de tackat nej så hade vi blivit utan lönerevision i år och därmed inte fått någon löneförhöjning överhuvudtaget, säger hon.
Så tänker man efter åratal av inskolning i hur den ”svenska modellen” fungerar och med en fackledning som förhandlar bort det viktigaste de har: medlemmarnas enade styrka och kampvilja. För naturligtvis går det att driva en strejk mycket längre än till en ofördelaktig förhandlingslösning, och sänkta löner är inget man med naturnödvändighet måste acceptera.
Det återstår att hoppas att besvikelsen leder till en större medvetenhet om vilken kraft fackföreningens medlemmar kan mobilisera.
