INRIKES Arbetslösheten under kapitalismen är ofrånkomlig och varierar med konjunkturerna. Det finns också ett behov hos kapitalet att hålla en del av arbetarna utan jobb, så att de bland annat kan pressa lönerna under lågkonjunkturer.
Marx ordnade in de arbetslösa i vad han kallade den industriella reservarmén. Den fanns där som en möjlighet för kapitalet att pressa lönerna i lågkonjunkturer, genom att låta arbetarna konkurrera om jobben, samtidigt som det var en arbetskraftsreserv som enkelt kunde skickas in i industrin under högkonjunkturer, när produktionen expanderade. Det finns med andra ord starka incitament att upprätthålla en viss nivå av arbetslöshet under kapitalismen.
Ingenting har i sak förändrats från det att Marx analyserade den industriella reservarmén, utan kapitalismen och dess sätt att fungera är samma idag som nu.
Arbetslösheten i Sverige har ökat under den senaste tiden men den slår samtidigt väldigt olika. I norra Sverige, där industrin expanderar kraftigt har de befintliga arbetskraftsreserverna använts och behovet av arbetskraft är så stort att man till och med vill tvinga arbetslösa att flytta norrut. Situationen ser annorlunda ut i södra Sverige – där är arbetslösheten som högst.
Perstorps kommun i norra Skåne toppar arbetslöshetslistan. Hela 13,6 procent av kommunens arbetsföra befolkning går där utan arbete. I Malmö är situationen bara marginellt bättre. Här saknar runt 12 procent av befolkningen sysselsättning. Överlag är situationen hårdast i Skåne, som har högst arbetslöshet i landet.
Med tanke på hur viktig arbetslösheten är för kapitalet är det önsketänkande att tro att den går att åtgärda under kapitalismen. Lösningen för de arbetslösa, i Perstorp, Malmö och överallt annars, finns med andra ord i ett annat system, där inga kapitalintressen håller igång arbetslösheten, utan där arbete finns för alla.
