KULTUR I Sveg finns sedan 70 år tillbaka en folkhögskola – den heter Bäckedals folkhögskola. I år firar skolan 70 år och det skall firas under vecka 40. Inför jubileet har eleverna vid skolans allmänna linje fått i uppdrag att framställa valda delar av skolans historia i en jubileumstidning. I uppdraget med tidningen ingick också uppgiften att intervjua företrädare för de lokala partierna i Härjedalens kommun.
Dock med förbehållet att man inte behöver intervjua samtliga partier, utan man skall intervjua partirepresentanter för de lokala partier vars synpunkter kan vara intressanta för skolans elever. Därmed valde eleverna att även intervjua SKP, då man ansåg att kommunisternas synpunkter är av intresse för skolans elever.
Från SKP:s sida framhöll man folkhögskolans viktiga uppgift, i och med att de tusentals ungdomar som av olika anledningar inte passar in i ungdomsutbildningen genom folkhögskolan får en andra chans till utbildning vid ett senare tillfälle i livet. Det innebär att man inte nog kan poängtera folkhögskolans betydelse för tusentals elever och att folkhögskolan måste utvecklas, inte avvecklas. Även lärarna och deras roll måste utvecklas, och ett oavvisligt krav blir därför att lärarna på folkhögskolan måste ha giltig lärarlegitimation.
En direkt fråga från eleverna till SKP var också vilken syn ortsbefolkningen har på Bäckedal och dess elever. SKP svarade då att den allmänna uppfattningen om både folkhögskolan och dess elever är i grunden positiv bland ortsbefolkningen. Det finns knappast någon i Sveg eller Härjedalen i stort som inte har en grundläggande positiv syn på Bäckedal och dess elever.
Avslutningsvis framhöll SKP att man inte kan se utbildningsväsendet i Sverige som en isolerad del av samhället. Så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där profiten är det allenarådande är skolan en del av detta. Skolans huvuduppgift blir då att utbilda den arbetskraft som arbetsköparna behöver för dagen. De elever som då lämnas åt sidan får senare i livet ta på sig rollen som arbetslöshetsreserv.
Denna reservarmé av arbetslösa tilldelas en mycket viktig roll för arbetsköparna, nämligen att pressa ned lönerna. Det arbetsköparna önskar är att kunna erbjuda anställning till en mycket låg lön, och om inte den erbjudna lönen accepteras hotar arbetsköparen genast med att det finns tusentals arbetslösa som gärna jobbar för den erbjudna lönen. Därmed förstår alla vikten av att ha en konstant arbetslöshet. Det är mot den bakgrunden man skall se den ständiga debatten om hur A-kassan skall kunna sänkas.
Än viktigare är slakten på det vi lite slarvigt brukar kalla ”folkbildningen” och nedskärningen av bidragen till både folkhögskolan och inte minst studieförbunden. Arbetsköparna och därmed riksdagens samtliga partier har insett sin roll som kapitalismens eviga försvarare och agerar därefter.
Avslutningsvis framhöll SKP att det inte är på det här viset på grund av en naturlag, Det finns ett verkligt alternativ och det är socialismen, där man producerar efter de allmänna behoven och var och en bidrar efter förmåga. Konstigare än så är det inte och det är därför som SKP finns till.
Lars Lundberg
