INRIKES I måndags kom som bekant beskedet att Northvolts ”gröna” flaggskeppsfabrik i Skellefteå ska stänga en fabriksavdelning där 300 anställda hotas av uppsägning, och på informationsmötet ss vd Peter Carlsson dessutom att fler ”smärtsamma” beslut kan komma.
Huvudskyddsombudet Mikael Stenmark ger inte precis uttryck för kampanda eller ens möjligheter att ställa krav på företaget, och säger:
– Vi vet varken tidsplan, åtgärder eller vad som händer framåt. Informationen har varit väldigt knapphändig. Det är bara att rida med nu. Jag vet inte vad som händer med min egen tjänst.
Enligt ursprungsplanen skulle Northvolt tillverka batterier som motsvarade 16 gigawattimmar under 2023, men kom bara upp till en gigawattimme vid årets slut. Man kan inte skala upp produktionen, och därför har man finansieringsproblem idag. För att klara sig ur knipan har man beslutat att köpa in katoder till batteritillverkningen, i stället för att tillverka dem själva i den avdelning som nu ska läggas ned.
Problemen för Northvolt har alltså hittills främst handlat om att öka produktionen och i centrum för detta ligger bolagets behov av nytt kapital. Forskaren Christian Sandström menar att Northvolts marknadsförutsättningar har förändrats, då efterfrågan på nya elbilar har dämpats kraftigt på flera marknader, och nya konkurrenter har dykt upp, i synnerhet i Kina. Han menar att Northvolt kan komma att gå omkull inom ett halvår.
Och samtidigt som allt detta pågår vill Northvolts och Volvo Cars samägda bolag Novo Energy ha drygt 12 miljarder i statligt stöd till bygget av en batterifabrik i Göteborg. Det är det största direkta bidraget som hittills sökts via Energimyndigheten.
Kapitalismens logik
Vad handlar då allt detta om? I grunden är det kapitalismen som söker sig nya investeringsområden – nya typer av produktion, med nya säljbara produkter, där pengar kan läggas för att generera vinst. Staten förväntas bidra till att göra investeringarna möjliga och lönsamma genom att slussa över gigantiska belopp från våra skattepengar till kapitalet, samtidigt som de kommuner som ”lyckas” få dessa fabriksbyggen använder sina kommunala medel (statsbidrag, återigen från våra skattepengar, och direkt kommunalskatt) för att skapa en fungerande infrastruktur för kapitalet och naturligtvis för arbetskraftens regenerering.
När profiten uteblir är sedan de statliga och kommunala pengarna borta, medan kapitalisterna som tagit emot bidragen är bättre på att kratsa sina kastanjer ur elden: neddragningar och besparingar, intensivt arbete för att få nya bidrag och ökad utsugningsgrad av arbetarna på det som återstår av industrin är bara några av metoderna.
Därför är det viktigt att inse att ”grön” produktion är lika utsugande, lika konkurrensutsatt och lika beroende av kapitalismens spelregler som alla annan produktion. Och när profitpiskan viner är den inte alls särskilt grön längre, som vi kan se av exemplet med den kinesiska fabriken i Eskilstuna och med Northvolts egen anläggning i Västerås.
